Pantbanken ”stampar” vidare

Klassiska saker att ”stampa på”. Foto: Rolf Johnsson
Textstorlek:

En kvarts miljon svenskar går årligen till pantbanken, den bank som i folkmun kallas för ”Stampen”.
Den som vill slipper betala tillbaka lånet.

1772, samma år som Gustav III:s oblodiga statskupp, startade Sveriges första pantbank. Det svåra ordet generalassistenskontoret ersattes snabbt i folkmun med ”Stampen”. Och sedan dess har ordet blivit kvar i nya generationers folkmunnar.

Uttrycket ”stampa på” har idag också betydelsen ”pantsätta” i ordlexikonet.

Platsen för den första banken av det här slaget var Stockholm som då hade 75000 invånare och lämnade ut runt 50000 lån per år.

Men pantbanken lever vidare och finns idag på platser som exempelvis Eskilstuna, Västerås, Uppsala och Örebro.

Pantbankens idé är att den som inte betalar tillbaka, varken hamnar hos fogden eller får betalningsanmärkningar. Om varan inte löses ut, så säljs den av banken. Blir det överskott går det tillbaka till pantsättaren. Underskott, jag då står pantbanken för kostnaden.

Att på det här sättet låna upp till 10000 kronor använder sig många svenskar av – 250000 per år. Peter Sundholm, VD i Pantbanken AB (stiftelseägd sedan 1929), säger:

–    Den stora skillnaden med att låna hos oss är att man lånar av sig själv och på något man redan arbetat ihop. Alla andra lån tar betalt för framtida inkomster.

Den äldsta nu verksamma pantbanken i landet har nästa år 150 år på nacken och har kontor runt om i landet. Dess kontor i Västerås har exempelvis en specialist på Skultunamässing och i Uppsala har man en Rörstrandskännare.

Lånen ges i allmänhet på fyra månader. Därefter ytterligare två månaders lagstadgad respittid innan det är dags för oinlösta panter att säljas på offentlig auktion.

 

Rolf Johnsson