Skev statistik över angrepp

Det blir fel i statistiken när inte rovdjursangrepp utan konstaterad angripare finns med, menar Lotta Zetterlund.​
Textstorlek:

På morgonen den 6 juli hittade en granne ett huvud och delar av ett slaget djur vid Kennet och Lotta Zetterlunds bete i Hyttmyra i Övre Storvik.
Kennet for dit och hittade spridda delar av en kalv som vargen tagit.
– Länsstyrelsens representant kunde inte konstatera att det var varg, men det kan inte vara något annat.

Betet i Hyttmyra ligger en bit från gården och där brukar ett litet antal sinkor gå. Vid det här tillfället gick fem kor på platsen, alla skulle få sina kalvar inom några veckor.

– En av korna fick en kalv där uppe och det var den som vargen tog, säger Lotta Zetterlund och visar bilder på kalven som slitits i två delar.

– Kalven vägde väl mellan 50 och 60 kilo och har släpats 50-60 meter innan den har blivit uräten, fortsätter Lotta som jobbar på LRF och är ledamot av Länsstyrelsens viltförvaltningsdelegation.

Hon har diskuterat rovdjursangrepp i många olika konstellationer men det här är första gången som hennes egna djur drabbas.

Hon reagerar på att det återigen inte gick att till 100 procent konstatera att det var en varg som tog kalven. Det gör att Zetterlunds inte får någon ersättning för kalven.

– Jag skiter i ersättningen för kalven, den kan jag vara utan. De andra skadorna som vargen orsakade har kostat mer. De andra korna var helgalna, en av dem trampade sönder en spene och en annan kalvade för tidigt och fick problem med efterbörden. Dessutom fick vi flytta hem korna och har inte vågat flytta dit några kor förrän nu. Korna står inne samtidigt som bra bete står outnyttjat.

– Det är värre och riktigt fult att sådana här angrepp inte syns i statistiken. Det gör statistiken över rovdjursangrepp opålitlig och betydelselös.

För att debatten och arbetet framåt ska vara vettig måste statistiken också vara vettig, säger hon och menar att en del låter bli att rapprotera angrepp av rädsla för att inte bli trodd eller bli förlöjligad.

– De som drabbas måste bli tagna på allvar och det kan inte vara enbart tamdjursägarnas sak att skydda sig. Det här måste vi lösa kollektivt, säger Lotta som inte kräver nolltolerans mot rovdjuren.

– Inte alls, men problemet finns och vi måste göra det mer hanterbart.

Sara Sundin, handläggare för jakt- och viltfrågor på Länsstyrelsen, berättar att alla uppgifter från besiktningarna finns i en databas. Viltskadecenter sammanställer dessa uppgifter till den årliga Viltskadestatistiken.
I den anges antalet angrepp på respektive tamdjurtyp samt vilket rovdjur som gjort angreppet. Här syns inte angrepp på tamdjur där man inte kunnat konstatera vem/vad som gjort angreppet eftersom det inte med säkerhet handlar om rovdjursangrepp.

Vi har inte lyckats få tag på Viltskadecenter för en kommentar.