Debatt om skrala kassor

Textstorlek:

Tjänstepension, garantipension och premier. Bromsar och fattiga kvinnor. Årets Gysingeakademi tog ett grabbatag om pensionerna.

Gysingeakademin 2015 tillägnades Curt Persson, som var ord-förande i PRO fram till i våras.

– Vi ville hylla dig för dina stora insatser, och att tillägna dig en akademi med tema pensioner kändes som något du skulle uppskatta, sade nya ordföranden Christina Tallberg.

Före detta statsrådet Bo Könberg (M) var först att inta -talarstolen.

1991 samlade han pensionsgruppen, med representanter från samtliga dåvarande riksdagspartier, för att ändra pensions-systemet i grunden.

– Den stora förändringen blev att ersättningen kom att räknas fram på ett snitt på hela arbetslivet, istället för på de bästa 15 åren, förklarar Bo Könberg.

En huvudpunkt under aka-demin var presentationen av PRO:s rapport om äldrefattigdom och kvinnors pensioner.

Det temat kom att genomsyra diskussionerna.

Åhörarna undrade om nu-varande system missgynnar kvinnor som stannat hemma med barnen.

– Systemet skulle göra pensionerna bättre för alla. Men vi hade väl hoppas att jämställdheten skulle komma snabbare än den gör, svarade Bo Könberg.

Näste talare var Lars-Arne Staxäng (M) som sitter i pensionsgruppen i dag.

Han håller med om att det ojämställda arbetslivet gör stora avtryck i pensionerna.

– Faktum är att kvinnor i snitt får ut 15 000 kronor brutto, och män omkring 20 000 kronor.

Både han och Bo Könberg påpekade att det i systemet finns ett sätt att ordna högre ersättning åt gifta kvinnor.

Mannen kan dela sin insparade premiepension med hustrun.

– Jag har varit gift med min fru i 40 år och det skulle inte -kännas mer än rättvist att dela med henne. Men det är förstås inte alla som är gifta så länge, säger Lars-Arne Staxäng.

Ett annat hett debattämne var hur staten ska få in pengar till att betala ut pensioner.

Det kräver att unga börjar heltidsjobba tidigare, enligt Staxäng.

– Men verkligheten ändrar sig ju hela tiden. Många unga som jobbar deltid har inget val, på-pekade SKPF:s ordförande Monica Bäckman.

Hur de unga ska få tag i de där heltidsjobben hade ingen något svar på.

Lars-Arne Staxäng konstaterade att dagens unga kommer att få jobba längre än till 65, kanske ända till 75.

Och Bo Könberg erkände att pensionsgruppen i början av 90-talet inte kunde föreställa sig att arbetslösheten skulle nå sju–åtta procent.

Debatten rasade vidare under
fikapausen, och säkerligen under hela Gysingeakademin.