Kaniner möter maskiner

Textstorlek:

Ulliga gulliga kaniner och tunga, högljudda maskiner. Det är familjen Mobergs stora intressen. De håller till och med på att uppfinna kaninmaskiner.

Annons:
De kallar sig Åbyggeby kanin och maskin, men det är inte ett företagsnamn.
– En kompis skojade om det på en fest och vi skrattade åt namnet. Men det var ju skitbra, till vår facebooksida och så, säger Malin.
Hon började föda upp kaniner för fem år sedan, och nu är trädgården full av dem.
Sammanlagt 22 stycken av raserna holländsk kanin, dvärgvädur, fransk vädur, vit blåögd wiener och så några blandningar.
Mitt i allt ihop ståtar kralliga Edwin, en belgisk jättekanin som väger 5,5 kilo.
– Fast han är ju ung än, bara sex månader. Som vuxen kommer han väga mellan åtta och tio kilo, säger Jonny.
För Malin har kaniner alltid varit favorithusdjuret, bra mycket bättre än hundar och katter.
– De har stora personligheter och är gosiga, liksom ett lagom husdjur, säger hon.
Målet med uppfödningen är framför allt att få fram välmående utställningskaniner.
Malin utgår från svensk rasstandard, som beskriver vilka utseendeegenskaper som är eftersträvansvärda hos varje kaninras.
Det är mycket att hålla reda på. En dvärgvädurskanin föds till exempel med stående öron, och sen ska öronen lägga sig på rätt sätt.
Det gör de inte alla gånger.
– De kan lägga sig i fel vinkel, eller åt olika håll eller så lägger sig bara ett öra. Vi brukar sälja några av kaninerna som inte passar till utställning, säger Malin.
Barnen i familjen har sina egna kaniner, och egna avelsprogram för att få fram nya varianter.
Och när Mobergs inte avlar kaniner, gosar med kaniner, matar dem och rastar dem, kör de gärna maskiner.
Jonny tävlar i traktorpulling, och familjen hänger med.
På tävlingstraktorn från 1975, in International Harvester av modell IH966, finns plats för fru och barn.
– Det finns en soffa bakom förarsätet där de kan sitta. Jag har lagt till en godkänt båge och säkerhetsbälten, för det ska man ha när man tävlar. Annars är det standardmodell, säger han.
Familjen är med i Valbo veterantraktorklubb och i Gästrike-Dala traktorklubb, så det blir en hel del tävlingar och träffar.
Och mekande, förstås.
I garaget grejar de vuxna med en Scanialastbil och barnen med en liten trädgårdstraktor som ska bli deras.
Det är här Malin och Jonny klurar på nya uppfinningar.
De vill nämligen ge sig in på ekologisk självhushållning.
– Vi har testat både att slakta och tillaga kanin. Köttet har en söt smak. Som kyckling, säger en del, men det håller jag inte alls med om, ler Malin.
Det är ett magert, lite torrt kött med lång tillagningstid.
Eftersom kaniner växer fort, de når slaktvikt efter 16 veckor, blir produktionen miljövänlig.
Det är den miljövänliga sidan som Malin och Jonny vill utveckla.
– Vi letar efter ett helt ekologiskt foder. Det finns sånt, men eftersom marknaden fortfarande är liten blir det väldigt dyrt, säger Jonny.
Ekofodret behövs inte bara för köttets skull. Kaninpluttarna ska också bli ekologiska.
– Kaninbajs ska vara väldigt bra som gödsel, så det vill vi använda till att odla till exempel potatis och gurka till husbehov.
När det gäller att samla ihop bajset hjälper kaninerna till. De är mycket renliga av sig och gör toalett i bestämda hörn i burarna.
Men där ligger det spån, som måste separeras från bajset.
Det behövs en kaninmaskin.
– Vi kanske kan göra något med en platta eller ett galler, som skiljer spån och gödsel åt… Ja, vi funderar på det där, säger Jonny.
Det är inte den enda uppfinningen på skissbordet.
– Vi har gått en kurs i att garva skinn och vill fortsätta med det. Men att göra det för hand tar lång tid så vi vill ha en liten maskin till det.
– Och kaninernas basfoder är hö, så ett ekologiskt alternativ kan vara ensilage. Men de äter ju så lite, så vi skulle behöva små ensilagebalar. På något sätt.
Malin tror att kaninhållningen kommer att växa i Sverige.
– Fler och fler blir intresserade av köttet, det märks tydligt. Och vi uppfödare jobbar på att höja kaninens status som husdjur, säger hon.
Den lurviga, gulliga dvärg-väduren är en populär ras bland barnfamiljer.
Men Malin och Jonny skulle snarare rekommendera den holländska kaninen.
Den är vit med bruna och svarta fläckar, liten och nätt.
– Vi har två såna inomhus, och flera ute De är så snälla, och tycker väldigt mycket om att gosa.
Annons: