Skattesmäll mot landsbygd

Textstorlek:

Statsminister Stefan Löfven och finansminister Magdalena Andersson lovade i valrörelsen 2014 att bensinskatten inte skulle höjas, ett löfte som nu bryts. Med rödgrön politik blir det mindre lönsamt att jobba och dyrare att bo på landsbygden. Det bidrar varken till en levande landsbygd eller till fler jobb.

Bensinskatten är det tydligaste exemplet. Visst måste vi på sikt gå över från fossila bränslen som bensin och diesel till el och etanol, men är det inte bättre att använda morot i stället för piska?

Skatterna på bensin och diesel ska enligt uppgift höjas rejält vid nyår. Bensinskatten med 60 öre litern och dieselskatten med 66 öre. För ett hushåll med en Volvo V70 D3 som drar 0,68 liter per mil och kör 5 000 mil om året motsvarar det en höjning med 2 244 kronor på ett år (enligt Aftonbladet). Många hushåll på landet måste ha två bilar och i lantbruket krävs det traktorer, skördetröskor och andra fordon. Kostnadsökningarna kommer att märkas, var så säker!

Enligt uppgifter i flera riksmedier kommer en indexering att införas på bensin- och dieselskatterna. Då behöver inte skatterna beslutas av de folkvalda i riksdagen årligen utan sker automatiskt. Principen är tänkt att införas 2017. Kalkylerar man med en årlig uppräkning på fyra procent så ökar skatten med 48 procent på ett decennium. Efter 20 år skulle skattehöjningen vara 119 procent och efter 30 år 224 procent. Bensinpriset skulle då ligga på runt 30 kronor per liter, enligt en interpellation i riksdagen.

Mest drabbas de med små marginaler i hushållsbudgeten, de som är beroende av bilen för att få vardagspusslet att klaffa. I huvudsak människor utanför landets storstadsregioner. Men inte bara vi som använder bilen i vardagen, utan hela åkeri- och transportsektorn påverkas.

Sverige har inte råd att ytterligare fördyra för småföretagare och för de gröna näringarna, vilka i huvudsak finns utanför städerna.

Thomas Norrby är lärare på Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och utbildar studenter till landsbygdsutvecklare, bland annat. Han förespråkar ett nytt tänkande där landsbygden och dess intressen tas med i planeringen och i besluten redan från början. ”I dag utgår många kommuner från tätorten och landsbygden blir någon slags bihang. De kommuner där politiker, tjänstemän och landsbygdens företagare och föreningar samarbetar är vinnare”, förklarar han i SvD.

Och det bör rimligen även gälla landet som helhet. Om regeringen och dess underställda myndigheter vill att hela Sverige ska leva måste landsbygdens och de mindre orternas intresse och överlevnad finnas med i tänkandet redan från början. Så är det tyvärr inte i dag.

Bo Höglander