Här är skolan som ett jobb

Textstorlek:

SANDVIKEN Alfred Aho och Simon Rask går and­ra året på Göranssonska skolan och har ett projekt på gång. De ska fräsa till ett chassi till ett ånglok i stål. Det måste bli, på knappa tiondelens millimeter, rätt.

– Vi har gjort ritningen själva, och en lista på varje moment som vi ska göra. Det är lite svår att veta vad som gäller vid nya moment så man måste tänka efter ordentligt, säger Alfred.

– Det finns till exempel hur många pinnfräsar som helst, så först ska vi ta reda på vilken vi ska använda.

På Göranssonska skolan går omkring 180 elever. Ungefär 35 procent av dem är tjejer, men målet är hälften tjejer och hälften killar.

Varje år tas 66 elever in. Den som hamnar på Göranssonskas industritekniska utbildning, får en utbildning som är ganska olik en vanlig gymnasieskola.

Här börjar dagen vid åtta och fortsätter till halv fem, som på en arbetsplats. Loven är färre och kortare och arbetet genomförs under stort eget ansvar.

– Vi brukar säga det till högstadieelever som kommer på besök – om du ska gå här, måste du tycka om skolan, säger Elisabet Andersson som är språklärare.

Den här dagen samlas tvåorna samlas i verkstaden vid halv nio. Läraren Sandra Sköld går igenom schemat och snart är alla igång med sina arbeten. Det är stor koncentration och full fart vid fräsar och svarvar.

– De är så duktiga. Eleverna lär sig maskinerna snabbt och gör fina saker säger Sandra.

När Simon och Alfred hittat rätt pinnfräs är det dags att räkna ut toleransen. Pannorna ligger i djupa veck en bra stund.

– Förra grejen vi gjorde var toleransen 0,1 millimeter. Och när jag gjorde hjulen måste det bli exakt, på båda sidorna av axeln. Den ena blir perfekt, sen blir den andra fel, och då är det bara att börja om, säger Simon.

– Ja, då blir man less, säger Alfred.

Efter lite bläddrande i Verkstadshandboken, som har alla svar men är svår att slå i, och konfererande med lärarna, kommer svaret.

– 0,09 i tolerans, det är ju värre än sist!

I tvåan väljer eleverna inriktning, verkstad eller automation.

Intill verkstaden ligger automationssalen där Masoud Namazi och hans kollegor lär ut hur man bygger och programmerar allt möjligt.

– Vi börjar med grunderna i ettan. Eleverna lär sig hur el fungerar, sedan att analysera det, och senare lär de sig att programmera till exempel robotar som används i industrin, berättar Masoud.

Som exempel visar han en tavla med… ja, med prylar och manicker.

– När du först ser de här förstår du ingenting. Men om en stund kommer det att klarna! Allt du ser här är cylindrar och ventiler, och där uppe finns tryckluft.

Han pekar, förklarar och ger utmaningar. Snart har undertecknad fått kläm på att koppla ihop pneumatisk styrning med elektronisk, så att cylindrar pumpar och lampor blinkar.

Med den grunden lär sig eleverna att bygga och programmera allt mer avancerade maskiner.

I salen står bland annat två spel, ett med bollkastning och ett med lysande knappar, som räknar poäng automatiskt på display.

– Det är elevprojekt som vi har haft framme på öppet hus. Ett annat projekt som är på gång nu är en växellåda som en kille bygger om till att styras med joystick. De kommer på riktigt roliga idéer, ler Masoud.

– Det viktigaste här är att vara nyfiken. Att vilja ta reda på hur saker funkar.

Lite senare visar Sandra hur man svarvar i mässing och hur en enkel fräsning i cnc-maskin fungerar.

De här sakerna kan också nyfikna högstadieelever titta närmare på, inför valet till gymnasiet, berättar Elisabet Andersson.

– Vi bjuder in alla åttondeklassare i Sandvikens kommun, så de kommer hit och tittar på skolan. Om man bor i en annan kommun går det bra att höra av sig om man undrar, och hälsa på eller komma hit när vi har öppet hus.

I verkstaden har Simon och Alfred tänkt färdigt. De har rätt pinnfräs, toleransen är uträknad, maskinen ställd efter rätt koordinater, hastigheten uträknad och inställd. Rasten har de redan hoppat över.

Det är bara att köra.

– Så nu är det skyddsglasögon på! Det blir många spånor som är varma, varnar Alfred.

Killarna är noga med säkerheten, men visst händer det att hett metallspån fastnar i kläderna.

– Och så lägger man armen mot och bränner sig. Det är inte skönt alls!

Under stor koncentration sänker de ner fräsen mot stålet.

Chassit blir alldeles rätt.