Välbesökt djurpark med lång historia

Textstorlek:

BERLIN Zoologiska trädgården i Berlin är kanske mest känd för sina isbjörnar. Men där bor allt från exotiska skator till ovanliga grisarter. Djurparken är dessutom Tysklands äldsta, med en lång och dramatisk historia.

Annons:

Parkens egentliga namn är Zoologischen Gartens Berlin. Den öppnades för allmänheten 1844, men har en betydligt längre historia än så. Stadens gigantiska park Tiergarten, rakt översatt djurträdgården, grundades på 1500-talet.

Länge var det en jaktträdgård, omgiven av höga stängsel, där kungafamiljen och deras vänner kunde roa sig med att jaga hjortar och andra inhämtade djur.

Från 1700-talets mitt satt kung Fredrik II av Preussen, också kallad Fredrik den store, vid makten. Han var också kurfurste av Bradenburg dit Berlin hörde. Han var inte fullt så jaktintresserad som sina föregångare, och lät enligt upplysningens ideal öppna parken för allmänheten.

Tiergarten byggdes om till en lustgård med skulpturer, promenadstråk och avskilda salonger i det fria. Där skulle societeten fritt få ströva och utbyta idéer.

Trädgården har modellerats om efter modets växlingar, men visst har Fredrik den store satt sina spår. Mellan djurhägn och sälshower finns fortfarande några lugna promenadstråk med lummig växtlighet.

Kring sekelskiftet 1800 lät kung Fredrik Vilhelm III av Preussen bygga en påfågelö i parken. Den kom att bli grunden för den zoologiska trädgården.

Näste kung, Fredrik William IV, beslutade att ge berlinarna en riktig djurpark. Han gav uppdraget att bygga den till zoologen Martin Lichtenstein, trädgårdsanläggaren Peter Joseph Lenné och naturforskaren Alexander von Humboldt. 1844 stod djurparken färdig, och den 1 augusti skulle den överräckas till folket under en högtidlig ceremoni.

Så blev det inte. Den 26 juli utförde Heinrich Ludwig Czech, tidigare borgmästare i Storkow, ett attentat. Han avfyrade flera skott mot regenten. Kungen klarade sig helskinnad, men det passade sig knappast att fira en djurpark bara några dagar senare. Så kom det sig att Martin Lichtenstein ensam fick överräcka sitt storverk till folket, utan publik och festligheter. Men parken blev snart en succé. Den växte stadigt under lång tid och 1939 fanns där 1 400 arter, totalt omkring 4 000 djur.

Så kom kriget. Våren 1945 stod slaget om Berlin, det som slutade med Hitlers självmord. Under striderna förstördes byggnaderna i djurparken och endast 91 djur överlevde. Det kunde ha blivit slutet, men djurparken räddades av zoologen Katharina Heinroth. Hon drog igång ett återuppbyggnadsarbete som pågick fram till 1956.

Katharina var Tysklands första kvinnliga djurparkschef. Av sina kollegor kallades hon Katharina den enda. I efterhand har hon kallats den zoologiska trädgårdens trümmerfrau. Det refererar till de så kallade skräpkvinnorna, som efter krigsslutet kavlade upp ärmarna och röjde upp Berlin.

Zoologiska trädgården kunde växa och utvecklas på nytt. Men när järnridån skar Berlin i två, hamnade zoologiska trädgården i väst. Det föll inte DDR i smaken. 1955 öppnades Tierpark, stadens andra djurpark, i öst. Där bor färre djur på större yta. Besökare som jämfört parkerna lyfter fram de större hägnen som en fördel gentemot zoologiska trädgården, där det kan verka väl trångt och varmt för de stora djuren. Trots det är zoologiska trädgården i Berlin Europas mest besökta djurpark, med omkring tre miljoner gäster om året.

Sedan 1956 har parken byggts om och byggts ut många gånger. I dag är den till ytan 35 hektar stor. Där bor ungefär 20 000 djur, som tillhör 1 500 olika arter. Spritt i parken syns också dess historia. Vid hägnen finns djurens föräldrar angivna med bild och namn. Parkens nyckelpersoner, och de mest omtyckta djuren, är dessutom avbildade i skulpturer.

Annons: