De kan konsten att skämta

– För mig handlar det om en kick. Det var längesen jag var nervös inför något men nu är jag det och får den här kicken på samma gång, berättar Christoffer Fernis om varför han började med humor efter bilolyckan. Stefan Söderblom jämför stand up med teater och menar att det här är en mycket friare uttrycksform där publiken är både med- och motspelare. Foto: Anders Eklöf
Textstorlek:

Sandviken/Gävle Vad är egentligen roligt, hur förför man en publik på bästa sätt och får man skämta om allt? 

Det har Stefan Söderblom, Christoffer Fernis och Anna Siekas några svar på.
– Det är ett enormt adrenalinpåslag. Den känslan går nästan inte att beskriva, säger Stefan om att stå på scen och dra skämt.

Annons:

På tisdag är det Berätta ett skämt dagen. Sådant är Stefan Söderblom expert på. Han driver Gasta Comedy Club på Å-krogen i Gävle sedan 2007 och har själv stått på scen som komiker.

– Jag tycker om att stå framför folk. När man väl har gjort det vill man inte sluta. Det är som heroin, säger han med ett ironiskt sug i blicken.

På scenen brukar han skämta om att vara trebarnsfar och bli hunsad av familjen.

– Om jag först berättar att jag är gift och sen drar massa singelskämt blir det konstigt. Jag måste hålla mig i min värld, menar han.

– Jag tror det är väldigt viktigt att gräva där man står.

Christoffer Fernis är en skapligt färsk komiker som kom på delad andraplats på Gastas nybörjartävling tidigare i år.

– Jag gillar sarkasm, självironi och riktigt grova skämt, säger han om sin humorstil.

Christoffer blev förlamad efter en bilolycka för några år sedan och sitter i rullstol sedan dess.

– Jag skämtar ganska mycket om mig själv, säger han.

– Jag tycker det är viktigt att du gör det också. Om du inte skulle nämna att du sitter i rullstol skulle folk undra, menar Stefan.

Christoffer fortsätter.

– Är det okej att skratta åt det här? Vet han inte om det själv?

– Har han ingen verklighetsuppfattning? Säger Stefan.

– Det skulle vara roligt om jag sa att jag var ute och sprang imorse, skrattar Christoffer.

Klassiska vitsar eller Bellman-historier är däremot inget för varken Stefan eller Christoffer.

– När man berättar en vits kommer man till en punkt i historien då man förstår vad den är ute efter. Med ståupp blir folk hela tiden överraskade i slutet. Saknas det är det inte lika roligt, berättar Stefan.

– Ordvitsar är inget för mig, säger Christoffer.

– Det finns en till dimension i ståupp. Det är mycket mer personligt. Jag kan inte gömma mig bakom någon mask. Det är jag som står på scen och får stå för vad jag säger, menar Stefan.

Det finns många åsikter i frågan om det är okej att skämta om allt. Enligt Stefan gäller det att ha en fingertoppskänsla som komiker.

– En del ämnen är ju känsligare än andra så klart. Alla skämt ska ha ett offer, förklarar han.

– Om man sparkar neråt kan publiken bli väldigt upprörd. Sparkar jag uppåt eller på mig själv så spelar det ingen roll vad jag skämtar om.

Han förklarar att han inte -skulle dra skämt om Estoniakatastrofen samma dag eller masskjutningar om han befann sig i Orlando.

– I Sverige skulle jag säkert kunna skämta om det. Det hänger mycket på vilken typ av kväll det är och vilka som sitter i publiken, förklarar han.

Anna Siekas är en av krafterna bakom den nya ståuppklubben Gefle Comedy Club på Söderhielmska Gården i Gävle.

Dessutom är hon komiker själv.

– Jag tycker om den typen av skämt som man nästan inte borde skratta åt men som man skrattar åt ändå, berättar hon.

Anna tycker att frågan om vad man får skämta om är uttjatad.

– Jag tycker att man får skämta om allt, så länge man har en -relation till ämnet. Humor borde inte ha några regler, menar hon.

Hon säger att om du skämtar om ett ämne du har en relation till så tenderar publiken att skratta, oavsett hur grovt skämtet är.

– Men om man bara står och skämtar om något man inte kan något om är det svårare att få skratt, säger hon.

Hon tycker att det bästa med att vara komiker är publiken.

– Att få folk att skratta är en adrenalinkick, säger hon.

Anders Eklöf

Annons: