Framtidshopp på SM-sjön

Textstorlek:

– De är jätteduktiga på att ordna SM här i Hofors. Schemat håller, allt funkar… Det är nästan ingen annan som kör två lopp samtidigt längre, men här klarar de av det. Proffsigt. 

Annons:

Så säger Stefan Gustafsson, erfaren kanotkommentator, om årets upplaga av sprint-SM i Kanot.

Också Svenska kanotförbundets generalsekreterare Anders Danielsson lovordade arrangemanget vid sjön Tolven.

– Det är lite långt hit, men vattnet och de andra förutsättningarna är viktigast för tävlingen. Det finns här, säger han.

Det håller de flesta på SM med om. Tolvens djup och läge gör att sjön passar ovanligt bra för kanottävlingar.

– Det är djupt överallt, så det blir samma förutsättningar på varje bana. Det blåser sällan men om det gör det så blir vinden lika för alla, förklarar Emma Andersson från Hofors kanotklubb.

Föreningen började planera mästerskapet för ett drygt år sedan.

I kanotsprint paddlas distanserna 200, 500, 1 000, 2 500 samt 5 000 meter av herrar och damer i många olika åldersklasser.

Det kräver mycket funderande för att få till ett tävlingsschema, som passar de 300 deltagarna i mästerskapet.

Sedan ska själva arrangemanget förberedas. Inte heller så lätt, när runt 1 000 personer drar ut i skogen norr om Robertsholm.

– Allt från medaljer till skithuspapper måste funka, säger Torbjörn Jansson.

Men det är någon som kan konsten att styra upp ett SM i kanot, så är det Hofors kanotklubb. De har gjort det 15 gånger om.

– I år är det faktiskt 50 år sedan vi ordnade SM första gången, berättar Emma och pekar mot de gamla mästerskapsaffischer som pryder mattältets väggar.

– Flera av oss har varit med sedan första gången. Jag var väl en tio år, men på den man fick hjälpa till ändå, skrattar Torbjörn.

Barnen som finns på plats den här gången ägnar den mesta tiden åt att heja på tävlingar, och att ta solvarma bad.

Kanotister som är 12 år eller yngre tävlar inte i SM men passade ändå på att mäta krafterna på Tolven, i några uppvisningslopp för barn.

Bland de yngsta tävlanden på distansen 500 meter fanns åttaåriga Emil Kolvereid från Hofors. Han har paddlat i fyra år och tycker att det svåraste är att hålla balansen i de smala kanoterna.

– Man får sitta still. Det är roligast att komma etta, säger Emil.

Han har inte vunnit något lopp än, så än är det roligaste kvar.

Emils familj är entu-sias-tiska paddlare – lillebrorsan Erik deltog också i uppvisningslopp, och storasyrran Moa tävlar. De brukar åka runt på tävlingar i hela Sverige och träffa kanotkompisar.

Det är också en kul grej med kanot, tycker Emil.

– Det sämsta är att ramla i vattnet. Eller, det beror på hur varmt det är, skrattar han.

Emil visar sin rödvita kanot, och den glittrande medaljen som alla i uppvisningsloppet fick. Sedan måste han gå och kolla på syrrans finallopp på 2 500 meter.

I stekande sol över glittrande sjö gick Moa Kolvereid i mål på andra plats.

Hon var en av sex Hoforskanotister som deltog i årets Svenska mästerskap. Och så fanns förstås 40 hårt arbetande volontärer på plats.

– Det är ganska bra, med tanke på att vi är 92 medlemmar i föreningen, säger Emma.

– Alla som jobbar håller inte på med kanot. De är fantastiska som vill vara med och hjälpa till ändå.

Annons: