På hoj över ödemarken

För Erik Olsson, 34, är vila inget känt begrepp. Ungefär två veckor efter sin hemkomst deltar han i det välkänt tunga triathlon-loppet Ironman i Kalmar. Foto: Erik Olsson
Textstorlek:

890 kilometer på cykel genom karga landskap på Island. Från Seyðisfjörður på östkusten till huvudstaden Reykjavik i sydväst.
– Om man bara lever en gång, ska jag sitta på ett kontor för alltid då?
Äventyraren Erik Olsson lämnade sitt vardagsliv i Gävle för att korsa landet på cykel.

Det hela började egentligen för två år sedan när Erik såg en dokumentär på teve om några som cyklade över Island.

Då vaknade hans äventyrslust och han kände att han också borde göra det.

– Jag gillar de här ödsliga och karga landskapen. Den här tuffa och utmanande miljön var lockande, berättar han.

Hans intresse för äventyr och friluftsliv är dock ingen nyhet.

För några år sedan cyklade han till Gibraltar och träning har länge varit den största fritidssysslan.

– Jag klarar inte av att ha tak över huvudet hela tiden. Jag får klaustrofobi, säger han.

Innan Gibraltar hade han inte tränat så mycket, men efter det fick han mersmak. Han började åka skidor, springa och cykla.

– Det hänger ihop allting.

Den vanligaste rutten att cykla på Island är runt landet, men Erik gjorde det rakt igenom den -ödsliga höglandsleden.

– Det var väldigt få som cyklade den här rutten. Det är ingen som kommer på den här dåraktiga idén, skrattar han.

Äventyret tog ungefär två och en halv vecka att genomföra.

Han tycker utmaningen gick bra, men att det var tuffare än vad han hade förväntat sig.

– Att sitta och planera såna här äventyr är abstrakt. Det är en annan sak att faktiskt utföra dem. Här var det ju bara att cykla, men vinden var stark många gånger.

Vädret kunde variera sig mellan sol, ösregn och storm.

– Vissa sträckor kunde jag stå upp och följa med vinden, säger han med ett leende.

När han började närma sig berget Nyidalur var planen att han skulle sätta upp ett tält för natten, men där fanns det bara slättmark med väldigt starka vindar.

– Skulle jag slå upp tältet där skulle det blåsa bort. Jag fick lov att fortsätta, berättar han.

Då blev planen att leta efter en nödstuga för att få skydd.

Den närmaste var dock en kilometer bort ifrån vägen så den hittade han inte.

Han cyklade vidare och kom till en fors som var så stark att han inte vågade gå över den.

På andra sidan skulle det passande nog finnas en nödstuga.

Klockan var runt åtta på kvällen när han bestämde sig för att slå upp ett tält trots allt.

– Tältet skakade hela natten. Jag tänkte att glaciärfloden kanske skulle ändra riktning under natten, så hela tältet skulle spolas med. Det var en jobbig känsla.

Tidigt nästa morgon efter den osäkra natten rullade plötsligt en stor fyrhjulsdriven bil över floden från den andra sidan.

Föraren erböd honom skjuts över forsen. Han kastade ut alla passagerare, tog in cykeln och Erik i bilen och körde över.

– För honom tog det tre minuter. Jag hade spolats iväg om jag hade försökt själv, menar han.

Erik berättar att han hade minimal kännedom om Island innan han kom dit.

De dimmiga bergen, de stora slätterna och glaciärerna var häpnadsväckande för honom.

– Det kändes uppenbart att jag hade hittat ett nytt land här! Det är fantastiska miljöer., säger han.

På Island är det 320 000 invånare och 200 000 av dessa bor i huvudstaden Reykjavik.

Han cyklade till exempel tjugofem mil utan att se någon form av bebyggelse.

– Det kunde ta timmar utan att jag såg bilar och ibland såg jag inte en cyklist eller vandrare på tre dagar, berättar han.

Skulle han ha råkat illa ut på sitt äventyr i ödemarken hade han en liten apparat med fyra knappar.

En ”okej”-knapp som skickar ut meddelanden till sociala medier och kontaktpersoner, en för ändrade planer, en ”hjälp”-knapp utifall han behöver undsättning för något och en SOS-signal för nödfall.

Den sistnämnda behövde han lyckligtvis inte använda och var mest för säkerhets skull.

För andra kanske det hela låter vansinnigt, men för Erik handlar det om en personlig utmaning.

Efter fyra år som internationaliseringsspecialist på Högskolan i Gävle kände han att det var dags hitta på något igen.

Dessutom gick hans pappa bort i cancer för några år sedan, vilket även det inspirerade honom att ta vara på sitt liv istället för att bara sitta på ett kontor hela dagarna.

– Jag frågade mig själv om det var det här jag vill göra med mitt liv egentligen, berättar han.

– Men jag tycker man ska följa sina drömmar, passioner och hjälpa de som inte har den möjligheten att göra det själva.

Under sin resa och även efteråt samlar han in pengar till cancerfonden för att stödja forskningen.

Snart flyttar Erik till Göteborg för att jobba på universitetet och fortsätta skriva sin bok om resan till Gibraltar.

Till vintern vill han dock åka på någon liknande resa igen.

– Vad det blir får jag klura på. Kanske åka till Sydamerika, förklarar han.

Anders Eklöf