Integration för knattar blev fotbollslag

Enligt Lars Lindkvist har integrationsprojekten gått smidigt. Foto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

Det började med ett innebandyinitiativ från Rädda barnen, och slutade med proffsspelare i division 6. Nu lyfts Storviks IF fram som en förebild för insatser för integration, och föreningen jublar över sitt nya A-lag i fotboll.

I slutet av förra året blev Storviks IF kontaktade av Rädda Barnen. De ville ha hjälp att ordna aktiviteter för barnen på asylboendet Backberg i Kungsgården.

Snart var en första innebandyträning inbokad.

– Men just den dagen kom det första snöovädret, så det var ingen som kom, minns Lars Lindkvist på Storviks IF med ett leende.

När stormen lagt sig började innebandyträffarna.

Trots att de schemalades på eftermiddagarna, mellan tre och fem, hade föreningen inga större problem med att hitta ledare.

– Vi har många pensionärer som ställde upp, det blev omkring tio ledare. Det behövs, för det är många barn. Som mest har 40 stycken varit här och sprungit runt.

Grundtanken var att barnen skulle prova innebandy. Det ar de gjort, men mycket annat också.

– Det var en helt ny sport för dem. Men så hade de mycket spring i benen också, så vi har haft lite hinderbanor och andra lekar.

Med sig till träffarna hade barnen pappor och storasyskon, som började trixa med fotbollar.

Det ledde till ett ytterligare integrationsprojekt, där det skulle spelas fotboll och vuxna fick vara med.

Några ensamkommande flyktingbarn, som bor hos familjer i Storvik, började också spela.

Efter ett tag började några spelare i A-laget i fotbolll. Det blev ett rejält lyft.

– Tidigare hade vi svårt att få ihop ett lag. Nu är laget fullt och de spelar i division sex, det är riktigt roligt.

Nu ska Storviks IF börja sitt andra år med integrationssatsningar.

Nyligen uppmärksammades föreningen av stiftelsen Sverige united, som finns till för att stötta fotbollssveriges insatser för integration.

Stiftelsen ger Storviks IF 10 000 kronor för kommande säsong.

Förra året kom ekonomiskt stöd från bland andra Sandvikens kommun, Rotary, de Göranssonska stiftelserna och Storviksbor. Pengar används dels till att förse spelarna med utrustning, dels till att skjutsa dem till träningar och matcher.

– Vi har hämtat barnen. Det kostade 1 000 kronor per resa ungefär. Men nu får de hjälp av X-trafik med busskort och kan åka själva.

Under sommaren har det varit lite uppehåll i aktiviteterna.

Samtidigt har några av de asylsökande försvunnit från Backberg, till andra platser i Sverige eller till andra länder.

Men aktiviteterna fortsätter. Om de bara kan ordna pengar, tycker Lars inte att det är några större problem med projekten.

–  Språket går så bra. Vi kör på kroppsspråk och så brukar någon som jobbar på Backberg kunna översätta, berättar han.

– Och så har några av flickorna lärt sig riktigt bra svenska i skolan och kan förklara för de andra barnen.