Hyfsa tonen och vårda språket

Textstorlek:

Redan innan den verbale flåbusen Donald Trump gick och vann presidentvalet i USA pågick en diskussion i Sverige (och världen) om brutaliseringen av språket och den råa tonen i den allmänna debatten, inte minst på sociala medier. Att alla och envar fått tillgång till offentligheten och kan nå miljoner människor via Twitter, Youtube och Facebook är i grunden vitaliserande.

Men baksidan är mörk: fördumning, ryktesspridning, lögner, förtal. Hot och hat drabbar offentliga personer. Ett felsteg och du kan bli utsatt för ett hänsynslöst drev kryddat med könsord, kränkningar och mordhot. Inte ens familjen kommer undan. En oacceptabel utveckling.

Kulmen nåddes när den (nu sparkade) digitale kommunikatören på moderaternas partikansli i ett Youtubeklipp kallade socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hora. Partiet vidtog omedelbara och kraftfulla åtgärder och flera anställda berördes. Allt annat hade varit otänkbart.

Men fenomenet är inte knutet till ett specifikt parti, det finns både till höger och vänster. Extremister skyr inga medel för att skada motståndare. Den hårda tonen har blivit ett skol- och samhällsproblem. Artighet, god ton i konversation och kommunikation samt allmän hyfs och hövlighet har tyvärr kommit att stämplas som gammalmodigt. Hur gick det till?

Respekt och god ton borde vara vardagsmat; på arbetsplatsen, i skolan, på gatan, i butiken och trafiken. Det är en hållning som ska introduceras redan vid köksbordet och i vardagen, fortsätta i klassen och på skolgården och förädlas i det offentliga livet. I ett civiliserat samhälle ska det vara socialt oacceptabelt att visa fingret, använda svordomar och könsord, eller kränka och smäda. Och när det kommer till rasism, förtal och grova kränkningar, ska rättsstaten träda in.

Nätet tycks ha gjort det lättare att ta till grovt språk och kraftuttryck. Kanske i anonymitetens skydd. Men även i tv på bästa sändningstid svärs det flitigt numera. Varför har den kreativa eliten, som artister och idrottsmän, ett så fattigt och torftigt språk att de knappt kan hålla ett tacktal i samband med utmärkelser på idrottsgalor och vid stora framträdanden?

Personer i ledande ställning som politiker, vd:ar, artister, idrottsmän, lärare och ungdomsledare bör givetvis gå före vad gäller samtalston, debattklimat och vårdat språk. De politiska partierna har ett särskilt ansvar, liksom medierna. Hellre en grå och småtrist politisk debatt à la Merkel än överdrifter och lögner i Trump-stil.

Den allmänna debatten kan återvinna förtroendet genom att lämna ett sluttande plan för fast mark under fötterna. Hyfsa tonen, vårda språket och värna ett sakligt samtals-klimat. Demokratin kräver det!

Bo Höglander