Inspirerad Lucia för alla

Inspiration för nyskapande luciatåg. Ingrid Wirengren som stjärna eller kanske lusseknekt, Simon Rosén som stjärngossemus, Lova Lundin som hyfsat vanlig lucia, Kristoffer Ehn som antistjärngosse och Hanna Busetto som en väldigt tuff stjärngosse. Foto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

STORVIK Västerbergs folkhögskola har en Lucia-battle att se fram emot. Vad det betyder är det ingen som riktigt vet, förrän det är dags att ta ton den 13 december. Dramaeleverna som tagit initiativet hoppas på allt från regnbågstärnor till traditionella toner.

Det lutade åt ett traditionellt Luciafirande när de sex eleverna på dramapedagogutbildningen började planera Luciafirandet.

Men de ändrade sig.

– Vi funderade på ett eget tåg. Men så ville vi bjuda in andra. Och så ba-boom! Fick vi massa idéer, sammanfattar Hanna -Busetto.

Resultatet blev en inbjudan till alla på skolan att göra sina egna varianter Luciatåg och sedan lussa loss tillsammans.

Ett tåg ska bestå av minst tre personer med högst två ljus.

Tåget får sjunga en helt valfri sång, och kanske något annat vid intåg och uttåg.

– Det ska gå fort och vara kort, tänkte vi, säger Simon Rosén.

– Om det är kort sänks pressen och kraven lite, säger Hanna.

Vissa njuter i fulla drag av att gå i Luciatåg. För andra är det en plåga. Gänget hoppas på det här sättet att få bort förväntningarna på finstämd skönsång från en blond, långhårig Lucia.

– Om någon vill göra ett traditionellt luciatåg är det jättebra. Poängen är att göra som man vill, förklarar Lova Lundin.

Det är många runt om i landet som vill utmana den traditionella bilden av Lucia. Varje december uppstår nya debatter om vad som är okej och inte.

Dramaklassen räknar det mesta som okej, men så är också normkritik en viktig del av utbildningen.

Det handlar om att ifrågasätta bilden om vad som är normalt – i Lucias fall till exempel att fundera på varför hon så ofta är blond och blåögd.

Vad är poängen med att ifrågasätta normer på Lucia?

– Varför ska det vara traditionellt, är väl frågan. Allt utvecklas, säger Hanna.

– Lucia är så bestämt – man går in, står still och sjunger, går ut. Det är någon sorts ritual som är kul att utveckla, säger Lova.

De är överens om att meningen inte är att ta bort luciatraditionen. Snarare att sprida den.

– I ett mångkulturellt samhälle kan Lucia behöva utvecklas, så att alla känner att man kan hoppa in och det är en kul grej, säger Hanna.

– Det är en fin tradition. Om den ska vara kvar kan man göra den inkluderande istället för exkluderande, säger Simon.

Nu vet inte dramaeleverna om de andra på skolan kommer att haka på. De tror att personalen, som lussade förra året, ställer upp. Och de har gott hopp om att fler vill vara med.

– Många verkar tro att man måste rappa mot varandra. Så är det inte! Men det vore kul om någon gör det, säger Ingrid -Wirengren.

Dramaeleverna själva har svårt att välja bland alla sina idéer.

Att göra ett vanligt Luciatåg baklänges visade sig vara svårt rent musikaliskt. Men det kan fortfarande bli hippie-Lucia, en dockteater, regnbågslucia, anti-Lucia eller någon slags saga.

Men de är nästan säkra på att de inte kommer att repetera särskilt mycket.

– Poängen är inte att det ska bli fint utan att det ska vara kul. Om det ska bli fint får vi hoppas på att musikklassen är med, säger Simon.

Ebba Pettersson