Kvinnliga soldater i soppköket

Strax före klockan elva på tisdagar slås portarna upp till Frälsningsarméns lokaler i Sandviken och Kristina Hansson, Kerstin Alm och Ruth Jutestål välkomnar dagens gäster till soppgrytan. Foto: Uffe Stridsberg
Textstorlek:

SANDVIKEN I snart sju år har Frälsningsarmén i Sand-viken serverat så kallade soppluncher till allmänheten
i sina lokaler på Storgatan i Sandviken.
Varje tisdag med uppehåll för sommarmånaderna, tar man emot cirka 40 soppgäster. Ingen tisdag är den andra lik.

Höstens meny hos Frälsnings-armén i Sandviken visar att man erbjuder en unik soppa varje tisdag. Till lucia bjuds det på risgrynsgröt. Då är det också avslutning på årets luncher.

De eldsjälar som tar sig an denna ideella uppgift är Ruth Jutestål, Kerstin Alm och Kristina Hansson.

Alla är så kallade meniga soldater i Sandvikens Frälsningsarmé. Några anställda officerare finns inte Sandviken.

Vid elvatiden är den stora soppkitteln varm och de första lunchgästerna anländer och välkomnas av Ruth, Kerstin och Kristina.

Sen fortsätter det droppa in folk i lokalen och till slut är nästan alla bord fyllda med gäster som hämtat sin sopptallrik och smörgåsar vid serveringsbordet.

– Det är inte alltid samma gäster, utan det är varierande personer men med en återkommande grupp av cirka hälften, säger Kerstin.

– Luncherna inleds alltid med en andakt som inte är så märk-värdig, uttrycker hon.

För dagen serveras en mustig och matig köttfärssoppa med grönsaker. Kraftfull, mättande och på gränsen till vad man kallar gryta.

Musikunderhållning under måltiden bjuds av Per-Ola Alm som spelar kända melodier på mandolin.

Efter lunchen bjuds på kaffe och stort kakbord.

– Vi annonserar inte om våra soppluncher, men vi skriver om det i Predikoturer och med ett anslag på Frälsningsarméns dörr, säger Kerstin

– Soppluncherna är ju ett sätt för oss att utöka vår kontaktyta.

– Vi har också fått ett par nya tjejer som ibland hjälper till med luncherna.

Frälsningsarméns stora lokaler i Sandviken vittnar om en tidigare storhetstid för samfundet.

Bland annat en stor samlingssal med plats för etthundrasextio sittande och med med uppbyggd plattform rymlig nog för en stor musikkår och sångkör. Det är en lokal med erkänt bra akustik som ibland också hyrs ut till andra verksamheter.

Från att tidigare varit en mycket livaktig församling med stor ungdomsverksamhet och med egna musiker och sångare som spelade och sjöng på Sandvikens gator och torg, är nu verksamheten begränsad till dessa soppluncher.

– På åttio- och nittiotalet hade vi ett hundratal ungdomsscouter här varje vecka, säger Ruth Jutenstål som varit armésoldat sen ungdomsåren.

– När ungdomarna växer upp flyttar de från orten till studier eller arbete på andra orter.

Det fanns en social struktur i den frikyrkliga verksamheten under 1900-talet.

– Frälsningsarmén var kyrkan för arbetarklassen i Sandviken och för de som bodde på det gamla Bruket, berättar Kerstin Alm.

– Till Frälsningsarmén kunde man komma som man var och så är det fortfarande.

– Vi vill vara som en öppen famn, säger hon.

Soppluncherna är nu Frälsningsarmén i Sandvikens största sociala verksamhet och den vill man fortsätta med.

– Om någon kommer och någon gång inte kan betala fyrtio kronor för lunchen, så avvisar vi ingen.

– Ingen skall gå härifrån hungrig, så sätt dig och ät dig mätt och ta gärna med dig någonting, är det besked vi ger.

– Det är inget konstigt med det, men vi går inte med på att det sätts i system av någon, säger
Kerstin.

Frälsningsarméns musik är välkänd för många över hela världen och är egentligen ingen unik musik för den rörelsen.

– Arméns musik är ofta gamla slagdängor som Frälsningsarméns grundare, William Both, satt ny text till, berättar Kerstin.

– Varför ska djävulen ha de bästa melodierna?

– Dom lånar vi, sägs Booth ha uttryckt.

– Såklart saknar vi den musikkår vi hade förut, men det saknas helt enkelt musiker.

– På åttio- och nittiotalet drev Frälsningsarmén ett musikskoleprojekt som hette Nybyggarna och fanns runt hela Sverige.

– Många av de som då började sin musikerbana i det arméprojektet är professionella musiker idag.

Armén är ett internationellt samfund som finns i de flesta
länder. De är alltid aktiva som akut hjälporganisation och rycker in vid katastrofer runt om i världen. Men de har också en kontinuerlig hjälpverksamhet i länder där människor behöver bistånd såväl i öst som väst.

I Skangal utanför Lettlands huvudstad Riga driver den Svenska avdelningen av Frälsningsarmén ett ungdomshem för föräldralösa barn. Där hjälper man behövande ungdomar med boende och skolgång.

– Fastigheten, ett gods, var från början Olof Palmes morföräldrars hem där Olof tillbringade somrar.

– Efter morföräldrarnas bortgång donerade familjen Palme fastigheten till Frälsningsarmén 1990, för att använda i sin sociala verksamhet i Lettland, berättar Kerstin Alm.

uffe Stridsberg