Gamla gifter kan lämna bottnarna

Gamla miljögifter lagras i bottensedimenten. Foto: Länsstyrelsen Gävleborg
Textstorlek:

NORRSUNDET/LÄNET Utsläppen från pappers- och massafabriker har minskat. Men miljögifter från förr ligger kvar på botten längs länets kust. Både båtmotorer och erosion kan sprida dem. 

Annons:

1970 skärptes Sveriges miljölagar och industrin kunde inte längre släppa ut kemikalier och träfiber fritt i landets vatten.

Sedan dess har det genomförts stora reningsåtgärder och utsläppen i vatten har minskat betydligt. Men i bottensedimenten ligger gifterna kvar.

Länsstyrelserna i Gävleborgs, Jämtlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens län har tillsammans med Sveriges geologiska undersökning (SGU) undersökt bottnar i Östersjön, samt i några sjöar och älvar.

I Gävleborg undersöktes bottnarna vid Norrsundet, Ljusnefjärden, Iggesund och Stocka. Områdena har eller har haft pappersindustrier, boardfabriker och sågverk.

I bottensedimenten finns höga halter av dioxiner. Det är ett miljögift som lagras i bland annat fet fisk, som strömming.

HCB och DDT, gamla bekämpningsmedel mot insekter och svamp, finns också i höga halter. Liksom PCB och PAH, ämnen som bland annat kan orsaka cancer.

Det förekommer också koppar, bly, kadmium, krom och andra metaller i bottnarna.

Risken för att gifterna och metallerna sprids är stor om bottensedimenten skulle röra på sig.

– Det skulle kunna ske via naturliga processer som landhöjning, undervattensskred, gasavgång och erosion från vågor och strömmar. Även mänskliga aktiviteter i form av till exempel båttrafik kan bidra till denna riskbild, säger Veronica Lundgren på Länsstyrelsen Gävleborg i ett pressmeddelande.

Länsstyrelserna behöver fortsätta sina undersökningar för att veta hur miljön skulle påverkas om gifterna sprids.

Spridning kan motverkas med exempelvis muddring, övertäckning av fiberområden och övervakning av naturliga återhämtningsprocesser.

Lokala förhållanden styr vilka metoder som kan användas. Innan länsstyrelserna kan börja göra något åt sedimenten, måste de göra lokala riskbedömningar och utredningar.

Ebba Pettersson

Annons: