”Det är renoverandet som är grejen”

Textstorlek:

STORVIK För två år sedan köpte Thomas Eriksson en Pontiac Star Chief från 1954. Bilen var inte mer än ett skal, men ett antal arbetstimmar senare är den nu körklar. Till sommaren blir det veteranbilsträffar runtom i Sverige. Sedan är det dags att ta itu med nästa renoveringsobjekt, en Ford från 1938. 

Thomas Eriksson köpte sin Pontiac på auktion för lite drygt två år sedan.

Ursprungligen kommer den från USA, där den stod i ett garage hos en äldre man.

Bilen köptes sedan till Sverige av Stefan Grankvist, som även såg till att få den lackad och rostlagad.

– Så det var någon annan som hade gjort de tråkiga delarna, säger Thomas.

Att det blev just den här modellen förklarar han med att han gillar både formerna, som andas lite 40-tal, och den lilla tendensen till vingar ovanför bak-lyktorna.

– Den har lite av allting, och proportionerna är helt perfekta.

Nu har han lagt ned åtskilliga timmar på att få tag på alla delar till bilen, som från början bara var ett skal utan inredning.

En motor fanns, men den visade sig ha sprickor i blocket. Han hade dock fått två bilar genom köpet, och kunde använda den andra som reservdelsbil.

– Så då lyfte jag ur motorn ur skrotbilen och satte i den i stället.

Det är enbart originaldelar han letat efter, och mycket har han hittat på auktioner på nätet.

Mycket finns även att köpa från Kina, även om det ibland kan vara dåliga ko-pior. Helst letar han efter det som kallas NOS – New Old Stock – alltså delar som aldrig varit monterade på en bil. Men det gäller att vara på hugget.

– Ofta när det är auktion blir det att man sitter uppe någon natt. Men ju svårare det är att få tag på något, desto roligare är det, säger han.

Thomas har gjort det mesta av renoveringen själv. Det är bara inredningen och motorn han tagit en del hjälp med.

Inredningen kommer från skrotbilen och hade inte rätt mått, så där har han kapat ner sätena för att de skulle få plats, innan de kläddes om.

Motorn är den sista årsmodellen som har en rak 8:a med sidventiler. Det innebär att den är vibrationsfri och går väldigt mjukt.

Vilket är helt i linje med hur det var när bilen var ny.

– Bilarna var inte mullrande på 50-talet, utan gick nästan ljudlöst, säger han.

Det är många som börjar renovera gamla bilar, men inte alla når ända fram. Thomas har rustat upp flera stycken tidigare, och menar att han kunnat dra fördel av att andra tröttnar på sina renoveringsprojekt.

– Kommer man in i ett projekt där någon lagt ned kanske 250 000 kronor på en bil – men den är långt-ifrån klar – så kan jag erbjuda 160 000 kronor för att köpa den.

– Ofta nekar de först, men efter tre veckor ringer de och säger att jag får ta den.

Att han lyckas få sina bilar klara tror han dels beror på envishet, dels att han bara arbetar med en bil i taget.

– Många håller på med kanske sju–åtta samtidigt. Bara att hitta delar till dem blir ju en heltidssysselsättning, dessutom slukar det kopiöst med pengar.

Till sommaren ser han och sambon Ann-Sofi Sandberg fram emot alla träffar för veteransbilsentusiaster.

Eftersom bilen har dragkrok är planen att ta med husvagnen.

Sedan är det dags för nästa projekt, en Ford Coupe Standard från 1938.

– Men den ska inte bli som ett smycke, som den här. Där ska jag göra allt själv, även lacka och sy inredning själv. För det är renoverandet som är själva grejen.

– Ibland kan jag undra om det inte finns någon tablett man kan ta, så att det här försvinner och man kan hålla på med korsord eller något annat normalt be-teende, säger han och ler.

Annika Wigö