MS-sjuk får ingen assistans

– Att inte få se människor, bara sitta här är det värsta, tycker Ulla-Britt Bergendahl som enligt Sandvikens kommun är för frisk för att få personlig assistans. Foto: Agnetha Brolin
Textstorlek:

SANDVIKEN Två dagar före jul fick MS-sjuka Ulla-Britt Bergendahl besked om att hon inte är tillräckligt sjuk för att få personlig assistans genom LSS.
Från första april har hon hjälp av hemtjänsten, men har inte längre någon ledsagning så att hon kan ta sig utanför lägenheten.

Annons:

– Det är helt sanslöst att jag vid 58 års ålder inte ska kunna komma ut utan sitta i någon form av husarrest, säger Ulla-Britt som hade sitt första angrepp av Multipel Skleros, MS, för drygt 25 år sedan.

Den variant hon har kallas sekundär progressiv MS.

– Jag har inga skov. Blir bara långsamt sämre och det finns inga bromsmediciner.

Hon sitter nästan helt orörlig i sin rullstol. Än så länge kan hon ta sig fram i den lilla lägenheten, men kraften i högra armen och handen har börjat bli sämre.

– Jag har tvingats bli vänsterhänt, förklarar hon.

Enligt ett LSS-beslut (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) har kommunens assistansteam i flera år hjälpt henne med grundläggande behov som att ta sig i och ur säng och rullstol, hygien och påklädning. Hon har även haft hjälp med övriga behov för att få livet att fungera.

Hon har haft assistans 40 timmar i veckan och har dess-utom haft ledsagning för att komma ut två gånger i veckan. På så sätt har hon kunnat gå på promenad, gå till frissan, tandläkaren, fika eller handla.

– På fredagarna vill jag gärna gå ut och äta. Något sånt blir det inte nu.

Till jul fick hon besked av sin handläggare på Sandvikens kommun att hon var för frisk för att få assistans enligt LSS. -Istället ska hon få insatser av hemtjänsten enligt Socialtjänstlagen, SoL.

– Jag har haft hemtjänst förr, men då var det assistansteamet som kom och det funkade bra.

– Hemtjänsten gör inte allt som assistenterna gör. Det är en helt annan nivå av hjälp. Betydligt sämre för mig.

Hon beskriver skillnaden mellan LSS och SoL som skillnaden mellan att ha rätt till ett gott liv och ha rätt till ett liv.

– Framför allt får jag ingen hjälp att komma ut. Jag tar mig inte ens ut på balkongen utan hjälp.

– Allra värst är att inte komma ut och se människor. Det är obarmhärtigt.

Christina Bro, enhetschef på Handläggarenheten bekräftar att det är olika insatser i LSS och SoL.

– Med LSS ska insatserna ge goda levnadsvillkor med full delaktighet i samhällslivet medan det i SoL-insatserna handlar om skälig levnadsnivå.

Christina Bro kan inte kommentera enskilda fall och kan därför inte förklara varför Ulla-Britts beslut har ändrats.

Hon beskriver att bedömingsgrunderna hela tiden ändras.

– Praxis förändras när det kommer nya domar som gör det tydligare hur lagen ska uttolkas.

– Bedömningen förra gången kan ha varit för generös eller så kan det ha kommit nya praxis sedan dess.

Ulla-Britt tycker förstås att Sandvikens kommuns beslut är fel och har begärt inhibition hos Förvaltningsrätten i Falun. Det vill säga att beslutet inte ska verkställas under tiden som det överklagas.

Rätten har dock fattat ett interimistiskt beslut, som innebär att de avslår Ulla-Britts begäran utifrån att de anser att Sandvikens kommun har gjort rätt bedömning när de kommit fram till att hon inte har rätt till personlig assistans.

LSS-beslutet gällde till den 31 mars och efter det har Ulla-Britt hemtjänst istället för personlig assistans.

Hon har överklagat beslutet och både hon och Sandvikens kommun väntar nu på domen från Förvaltningsrätten.

– Det är omöjligt att säga vad domen landar i, men genom det interimistiska beslutet har de gett en hint om att Sandviken har tänkt rätt enligt lag och praxis, säger Christina Bro.

– Jag har skickat frågor till politiker om det ska vara så här men har inte fått några svar, säger Ulla-Britt.

– Jag har överklagat och tror jag får avslag. Även om det är rätt enligt lagen får det oerhörda konsekvenser för mig.

Agnetha Brolin

Annons: