Tjäder synas vid turbiner

Julia Taubmann med tio månader gamla korthåriga vorstehn Loppis, som kan markera tjäderbon i skogen. Namnet kommer från alla loppisskyltar som Julia funderade på förra sommaren. Foto: Ebba Pettersson
Textstorlek:

JÄDRAÅS Just nu knatar tolv tjädrar runt med ryggsäckar i Jädraås skogar. De ska besvara en fråga som engagerar politiker, vindkraftbolag och miljöorganisationer i Tyskland.
Forskaren Julia Taubmann försöker ta reda på hur tjädrar påverkas av att bo vid en vindkraftpark.

Tjädrarnas förutsättningar är ett stort bekymmer i Schwarzwaldskogen i sydvästra Tyskland.

– De är få och blir allt färre. Det finns många samhällen i närheten så det byggs mycket och är mycket folk i skogen. Tjädrarnas livsmiljö har krympt, säger Julia Taubmann.

Tyskland är världsledande inom förnyelsebar elproduktion. Med målet att allt ska drivas miljövänligt byggs det vind- och solkraftverk i hela landet.

Men inte hos tjädrarna i Schwarzwald, trots att stora delar av deras områden passa utmärkt för vindkraftparker.

– För att fåglarna ska skyddas är det förbjudet att bygga vindkraftverk inom en kilometer från spelplatser och häckningsområden. Det är en ren försiktighetsåtgärd, man vet inte om avståndet är nödvändigt.

Det är därför Julia Taubmann är i Jädraås.

Hon skriver sin doktorsavandling vid Freisburgs universitet, i samarbete med Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU).

Avhandlingen ska ge ett svar på frågan som ställs av miljöministeriet, vindkraftbolagen, miljösektorn och miljöorganisationerna i Tyskland: Påverkas tjädern av vindkraftparker, och i så fall hur?

Det är alltså ett helt annat projekt än det som pågått i bland annat nordvästra Hälsingland, där tjädrar fångats in och skickats till Thüringen i Tyskland.

– Vi samlar inte in fåglar, vi sätter sändare på dem.

Studien påbörjades 2014 och Julia kom till Jädraås redan förra året. Då saknade hon nödvändiga tillstånd för att märka tjädrarna, så först i mitten av april i år kunde hon börja sätta små datorer på dem.

– Vi fångar dem i nät vid spelplatserna. Då tältar vi ute och väntar på att de ska börja sjunga i talltopparna, för då kommer de snart ned till marken.

Med sig i fält har hon viltmästaren Eric Ringaby, som jobbat med fåglar i många år och bland annat skrivit en bok om tjädern.

När en tjäder fastnar i nätet reagerar Julia och Eric snabbt.

– Vi vill ta loss fågeln direkt. När man håller över vingarna, och sätter en strumpa över huvudet på den, slappnar fågeln av, säger Julia.

Den fångade tjädern förses med en sändare som sätts runt vingarna och på ryggen. Ungefär som en liten ryggsäck.

– Där sitter den tätt mot kroppen och nära fågelns tyngdpunkt. Då störs inte fågeln när den flyger. Sändaren drivs med en solcell.

Det är komplicerat att fånga tjädrar. Inte blev det lättare av att spelandet tog paus, när det kom ett kraftigt snöfall i april.

Efter en intensiv vår har tolv fåglar försetts med sändare.

Vissa av dem spelar och häckar i vindkraftparken, andra håller till i ett kontrollområde ett par kilometer därifrån.

Sändaren skickar ut två slags data. Den lämnar GPS-punkter med hög precision – Julia kan se på några meter när var fågeln har varit.

Sändaren har också en accelerationssensor som mäter fåglarnas aktivitet och grundläggande beteenden.

Den berättar alltså vad fåglarna håller på med på dagarna.

– Vi kan se om tjädern flyger, går, pickar eller putsar fjädrarna. Mätaren är kalibrerad på inhägnade fåglar och allt det här kan ställas i relation till hur mycket energi tjädern förbrukar.

Dessutom samlar Julia och Erik Ringaby in mer handfast information. De letar fjädrar, analyserar tjäderbajs och skickar ut fågelhundar som visar var tjädrarna häckar.

– Hunden markerar men gör inget mer. Eftersom den har GPS på sig ser vi precis var hönorna håller till.

– Vi följer dem i detalj. Det är kul, jag känner mig lite som en hönsmamma åt hönorna.

I slutändan kommer Julia att ha samlat in enorma mängder data.

– Mycket blir det, men det är också en komplex fråga. Vi behöver inte bara kartlägga beteenden och rörelsemönster. Vi behöver också kunna kontrollera det är vindkraftverken som påverkar tjädrarna, eller om de reagerar på helt andra faktorer.

Julias studie är en av de mest utförliga som gjorts på tjädrar i vindkraftparker i hela Europa.

2019 ska hennes avhandling vara klar. Men anslagen för att vara i Sverige räcker bara året ut.

– När jag började hade jag aldrig gissat att jag skulle hamna här. Det är så bra att kunna studera tjädrar som lever i en hälsosam miljö.

– I Schwarzwaldskogen skulle det vara väldigt svårt att avgöra om det är vindkraften eller något annat som stressar dem. Jag hoppas på nya anslag så att vi kan fortsätta i Jädraås nästa år.

Ebba Pettersson