Länets historia invigs på nytt

Textstorlek:

GÄVLE Blicken har lyfts från Gävle när Länsmuseet Gävleborg byggt om sina utställningar. Nu skådar de istället ut över hela Gävleborg. På kartan ritar de ut sambanden med resten av världen. 
Den 21 oktober är det invigning av det nygamla museet – fast det är inte helt färdigt än. 

Att ta fram en alldeles ny utställning om Gävleborgs historia är inte lätt. När Länsmuseet började med det, gällde det att hitta en bra utgångspunkt.

Det fick bli en fråga: Vad har byggt Gävleborg?

– Havet och skogen, konstaterar Ingela Broström som är chef för den publika avdelningen.

Hon berättar detta i den nya basutställningens första sal. Där är ena väggen är täckt med en bild av skogen, den andra med en bild av havet.

– Havet dels för fisket, dels för att vi har skeppat ut varor till resten av världen ända sedan 1500-talet. Skogen bland annat för kolet till järntillverkningen och betet till djuren.

I väggarna finns kikhål med föremål ur museet samlingar – bland annat en riktigt gammal sydväst i havsväggen, och en bit barkbröd från 1700-talet i skogsväggen.

Men det räcker inte med en utgånspunkt för att berätta på ett spännande sätt om länets historia. Det krävs också en röd tråd. Till det valde Länsmuseet ett påstående: Historien händer här.

– Det finns inte en stor nationalhistoria och en mindre regionalhistoria. Det som händer i regionerna är tvärt om en förutsättning för landets utveckling, resonerar Ingela.

Ett gäng montrar ger exempel på vad länet betytt för Sverige genom tiderna. 1600-talets militärhistoria sammanfattas av två långa gevär.

– Gustav II Adolf grundar Söderhamn 1620 när han placerar gevärsfaktoriet där, för att samla landets vapentillverkning. De två fina musköterna tillverkades i Söderhamn och vi har fått låna dem av Armémuseum.

1700-talet exemplifieras av socker och linnedamast – två för sin tid oerhört lyxiga varor som tillverkades i Gästrikland respektive Hälsingland och levererades till kungahus och rika hem.

Järntillverkningens monter sträcker sig från förhistorisk tid till idag, när gamla rostiga verktyg visas bredvid en hypermodern stålbult från Sandvik.

Till den 21 oktober får också utställningen Spår av liv, som berättar om förhistoriska Gävleborg, en uppdatering. Och så är nya utställningen Fråga bilden klar. Den handlar om källkritik och bilder, och så ställs två tidiga fotografer – en ung kvinna från Hälsingland och hovfotograf Carl Larsson i Gävle – mot varandra.

Carl Larssons bil från 1904 är en riktig raritet som säkert kommer att glädja många museibesökare.

Sedan är den länshistoriska utställningen slut – just nu i alla fall.

Ett par stora utställningssalar öppnar först 2018 och 2019. Främst för att pengarna från Region Gävleborg är fördelade på tre år.

Det tycker Ingela Broström är bra.

– Vi fick tillträde till de här salarna i oktober förra året, efter renovering och ventilationsbyte. Att bygga utställningarna på ett år är ett extremt tryck i museisammanhang.

– Men det har varit en jätterolig tid. Alla har hjälpts åt och hela personalen har varit engagerad. Det här är ovanligt, något man inte får göra fler gånger i ett yrkesliv.

Våningarna med konst är helt klara inför invigningen. Bland den äldre konsten är de gamla godingarna kvar, men många verk har tagits bort och ersatts av målningar ur samlingarna.

Också här har fokus ändrats till att berätta om betydelsefulla personer och konstnärer från länet.

– Ta Gustaf Adolf Elfstrand, till exempel, som kom från en enkel bakgrund och blev bland annat konsul på Mackmyra bruk. Han var gift med Carolina Garberg som tillhörde en av Gävles mäktigaste familjer. De är med bland porträtten.

Bland den moderna konsten på översta våningen hänger många favoriter kvar. Men en hel vägg ägnas åt unga konstnärer från Hälsingland som arbetar med sitt eget kulturarv, och så hänger allt på ett nytt sätt.

Här ansluter museichef Anders Johnsson till visningen. Han och Ingela konstaterar att det är svårt att hänga konst.

– Till exempel behöver stora målningar ett större respektavstånd på sidorna, säger Ingela.

– Och hur stort det ska vara tycker alla olika om. Vi har haft långa diskussioner här, ler Anders.

– Men du har ju fått som du vill på vissa ställen. Din favoritkonst, strukturalism från 80-talet, finns det ju exempel på, säger Ingela.

– Två konstverk, ja, kontrar Anders.

De visar vidare till handarbetarnas nya lystmäte på museet.

Hedvig Ulfsparres stora textilsamling har flyttat in i ett helt eget rum.

– Här ska man kunna lyfta ut lådorna, titta nära och räkna trådar om man vill, visar Ingela.

– Förr stod det här på Fogden och man kunde boka tid för att titta. Men vi tycker att det ska vara öppet jämt, så vi har flyttat in allt här, säger Anders.

På bottenvåningen är salarna för tillfälliga utställningar kvar. Först ut där blir Knutte Wester, som visar många akvareller ur sin prisade film Horungen, som handlar om hans farmors uppväxt.

– Han gör också skulpturer av övergivna barn i hela världen. Monument över de som aldrig annars får monument. De är oerhört drabbande, säger Ingela.

Rundturen avslutas innanför de stora, ännu låsta glasdörrarna.

Här kan Ingela och Anders lova att Gävle inte behöver stå utan sitt pepparkakshus i ett år till. Margareta Persson har börjat förbereda huset och det är bara hon som vet vad som vankas.

– Det är mycket mystik. Det enda vi vet är att hon brukar göra det större varje år. På första advent ska det vara här, säger Anders Jonsson.

Ebba Pettersson

 

Fakta Invigningen

Länsmuseet Gävleborg invigs på nytt den 21 oktober av landshövding Per Bill.

Då lämnar museets vänförening över en gåva, Knutte Westers tillfälliga utställning Plats utan namn invigs och Brazil spelar jazz.

Den 22 oktober blir det musik och poesi i utställningen Sagorna vi lämnade i havet. Då släpper också Ulf Ivar Nilsson son nya bok om Gävle, och Knutte Westers utställning visas.