Ska diktatur rädda klimatet?

Textstorlek:

FN har klimatmöte i Bonn denna vecka. Samtidigt hyllar klimatexperter Kina som föredöme på området. Jörgen Randers, professor i klimatstrategi i Oslo, menar att problemen med den globala uppvärmningen är så akuta att vi inte kan invänta att demokratin har sin gång. Elitstyre med flertalets bästa för ögonen är bättre. Professorn tycker att enpartistaten Kina tar de beslut som krävs.

Svensken Anders Wijkman instämmer och pekar på Kinas höga klimat-ambitioner. ”Fördelen med ett centraliserat toppstyrt system är att när de väl bestämmer sig så går det ganska snabbt. Det finns ingen opposition som bråkar”.

Måste vi alltså offra frihet och demokrati för att rädda världen? Kommer vi då att leva ett människovärdigt liv? Kina avrättade fler personer 2016 än vad alla andra länder gjorde tillsammans. Amnesty International har svårt att få fram exakta siffror, men man vet att det handlar om tusentals.

En rapport från Sveriges regeringskansli i april i år slår fast att Kina är en enpartistat utan allmänna och fria val. Politisk opposition är inte tillåten. Statsapparaten genomsyras av kommunistpartiet. Rättsväsendet är underställt partiets kontroll.

Men Kina har också spätt på miljöförstöringen. Dess ekonomiska utveckling de senaste årtiondena i och för sig möjliggjort förbättringar för hundratals miljoner människor. Ändå: enligt officiella källor lever cirka 56 miljoner människor under den nationella fattigdomsgränsen.

Står valet verkligen mellan demokrati och diktatur om världen ska räddas från en klimatkatastrof? Kanske kan FN:s årliga Klimatmöte under veckan ge besked. Delegater från hela världen har samlats för att följa upp det tidigare Parismötet och se hur klimatmålen ska uppnås.

Inför mötet i Bonn lade forskare fram deprimerande fakta. WMO, en meteorologisk världsorganisation, uppger att halterna av drivhusgaser i atmosfären steg till rekordnivåer 2016. Fjolåret var också det varmaste i mätningshistorien. Chefen för FN:s miljöprogram, Erik Solheim, säger till finska YLE att det finns en ”katastrofal klyfta” mellan löftena som staterna gav på Parismötet och målsättningen att låta temperaturen höjas högst två grader Celsius, helst inte mer än 1,5 grader.

Allt detta bör tas på största allvar. Nationalstaternas ledare måste ta sig samman och ta gemensamma krafttag mot utsläpp. Flera av de största miljöbovarna är statligt ägda eller offentligt kontrollerade aktörer som gruvor, industrier, värmeverk, elkraftverk och så vidare. Alla måste dock bidra till att mota klimathoten, även hushåll och privatpersoner.

Men låt oss tro att vi kan vända utvecklingen utan nackskott, enpartisystem och elitstyre! Och med bibehållen demokrati. Annars är det illa, mycket illa.

Bo Höglander