Kvinnofriden åter!

Textstorlek:

En störtflod av berättelser från kvinnor om våldtäkter, övergrepp, trakasserier och sexism har chockat Sverige de senaste veckorna. Vissa vittnesmål handlar om ren kriminalitet, annat utgör olämpligt och respektlöst beteende. Vittnesmålen beskriver övergrepp som aldrig ska behöva drabba någon i ett fritt samhälle.

#Metoo och många andra grupper på sociala medel visar att övergreppen finns i alla branscher, klasser och miljöer. Misstankarna mot kulturprofilen med nära koppling till Svenska Akademien antyder att ingen social eller samhällelig nivå kan svära sig fri. Och händelserna med den folkkära kvinnliga programledaren på Sveriges Radio visar att även hbtq-personer går över gränsen.

Att vi nödgas uppmärksamma begreppet kvinnofrid i Sverige år 2017 gör att man undrar hur långt vi egentligen kommit i utvecklingen. Forna tiders lag om kvinnofrid skulle få bukt med en vidrig sed, så kallade brudrov. Män kidnappade kvinnor som de sedan gifte sig med. Bruden kunde rövas bort ur brudföljet innan vigseln. Lagen om kvinnofrid tillskrivs Birger Jarl, bekräftad i Alsnö stadga 1280.

År 2000 infördes begreppet grov kvinnofridskränking. Brottsrubriceringen möjliggör en sammanvägd bedömning tänkt att angripa fall av systematisk kränkning som misshandel, ofredande, hemfridsbrott eller sexuellt tvång.

Sådana lagar är tyvärr nödvändiga. Men de är bara effektiva om personer som utsätts för brott polisanmäler, samt om polisen förmår utreda och rättssamhället därefter kan beivra och bestraffa brottet. Ingen ska dömas ohörd i ett rättssamhälle. Lynchjustis och folkdomstolar hör inte hemma i en upplyst demokrati. När rättvisa skipas i sociala mediers statusar och kommentarsfält i stället för i domstol, övergår det alltför lätt i nya övergrepp.

Men att kvinnofridskränkning och sexuella trakasserier ska beivras torde de flesta hålla med om. Olämpligt beteende kan man däremot inte lagstifta mot. Här handlar det om uppfostran, attityd och moralisk resning. Vissa har det, andra inte, som sångaren formulerat det.

Föräldrar, skola, idrottsrörelse och civilsamhälle – allt samverkar och bidrar till en tidsanda och ett samhällsklimat. Vi fördömer ibland tidigare epokers moraliska principer som överdrivet rigida och fördömande. Delvis med rätta, men grundidén med en gemensam etik är att skydda människorna i samhället mot övergrepp, våld och kränkningar.

Utan gränser för vad som är anständigt och respektabelt faller ett samhälle isär. Är det detta vi ser hända i Sverige nu? Förhoppningsvis inte. Styrkan i #Metoo och andra protester visar att när ondska och oanständighet når en kritisk gräns reser sig människor och skriker STOPP! Så länge det sker finns det hopp.

Bo Höglander