1600-talets Hedesunda lever i ny bok

Textstorlek:

”Hans Swåger Hångill Larsson blef uthsluten av sina föräldrar för Olydna, och försåg sig med Lägersmåhl 2 gånger.”

Annons:

År 1730 ser 76-åriga Anna Larsdotter till att detta prekära stycke släkthistoria bevaras för eftervärlden.

– Det blev jag nyfiken på. Varför vill en dam skriva det brevet? säger Bengt Löf som nu har gjort en bok om sin och Annas släkt.

Bengt bor i Uppsala men har släktforskat om Hedesunda i många år. Främst om området där hans släkt har haft mark i 13 generationer, i Dalkarsbo nära gränsen mot Uppland.

Där finns en skatt i en bykista.

– Det finns över 130 akter i kistan. Det är rätt mycket att läsa. Sedan har jag också hundra års dagböcker från 1900-talet, berättar Bengt.

Han har skrivit mycket om sin forskning. I nya boken Brevet från Norbo tar han avstamp i Anna Larsdotters säregna brev.

Brevet skrivs i Nora socken i februari 1730. Länsman Erik Alméen från Hedesunda antecknar Annas historia på baksidan av ett avskrivet kungabrev – det som 1607 gav släkten rätt att ”optaga, niuta, bruka och behålla” en ödegård vid gränsen mot Uppland. Med tiden blev platsen fäbod och fick namnet Dalkarsbo.

Annas brev är en kort sammanfattning av en lång familjefejd.

Den tar sin början när Hångil Larsson lägrar Ella Jonsdotter. 1625 döms han för lägersmål till att böta 20 daler kopparmynt, motsvarande två kor och en stut.

Hångil utesluts av fadern Lasse Persson som ger gården tilll dottern Ingebor Larsdotter och hennes make Nils Germundsson.

Senare ska Hångil får komma tillbaka till gården. Men trots att han gifter sig med Ella, får han aldrig tillbaka hela sitt arv. Bengt tror att Annas brev syftar till att förklara den koplicerade historien, så att kommande generationer ska förstå vad som hände.

För att kunna förlänga brevet till en hel bok har Bengt tillfört omfattande efterforskningar om många släktingars öden.

– Hedesunda har ett väldigt bra arkiv. De äldsta handlingarna är från Gustav Vasas tid, 1542. Det finns uppgifter om alla som funnits.  Men för att hitta det så ska man läsa hundratals domar. Det hade jag lyckligtvis redan gjort.

Bengt har också läs kyrkoböcker, mantalslängder, boskapslängder, landskapshandlingar, jordaböcker och Älvsborgs lösen 1571.

I arbetet har han skannat in 18 års domböcker och ordnat ett manus om Gysinge bruks historia. Det innebär att andra släktforskare nu kan slå i alla domböcker från 1600-talets början till 1715.

Ibland är uppgifterna knapphändiga och bokskrivandet har krävt lite konstnärlig frihet.

– Det är lite hittepå, det har saknats något namn och någon dödsorsak till exempel. Men 90 procent är rätt, och folket som det handlar om har funnits, säger Bengt.

Berättelsen sträcker sig från mitten av 1500-talet fram till 1730.

Det är en tid då gruvor byggs och läggs ned, järnbruk växer fram och människor letar nya vägar i livet. På så sätt berättar släkthistorien också om ett samhälle i förändring.

Bengt ser det som att hans främsta läsare är de egna barnbarnen, när de bli 60 år.

– För andra är den här boken en ganska ovanlig och förhoppningsvis intressant berättelse hur en allmogesläkt hade det på 1600-talet, säger han.

Annons: