Antalet biodlare ökar

Margareta Wallinder tycker det är en stor fördel att föreningen har en egen lokal i Trödje.

Textstorlek:

Kemisk besprutning, angrepp från kvalster och hög ålder fick antalet biodlare att minska under en period, men sedan några år tillbaka ökar intresset för varje år.

Annons:

Ett femtiotal personer samlades på biodlarkonferens i Gävle som ordnades av Sveriges biodlares riksförbund (SBR). Så många har det aldrig varit, enligt vice ordförande Ingmar Wahlström.

Intresset för biodling ökar för varje år, många vill veta vad som finns i honungen, dessutom bidrar rapporter om pollineringsproblem och bidöd, säger biodlaren Johan Wallin till Sveriges radio.

– Biodling ligger i tiden, säger Margareta Wallinder, ordförande i Östra Gästriklands Biodlarförening.

Margareta ser en ökad tillströmning av deltagare till föreningens nybörjarkurser.

– I vår har startat två kurser och folk står på kö, berättar Margareta.

De senaste åren har också medlemsantalet i SBR ökat med flera tusen, nu är det närmare 13 000 medlemmar. Och det finns ännu fler biodlare i landet eftersom många biodlare inte är medlemmar i förbundet.

Redan på 80-talet började Margareta att odla bin. Hon kom in i det genom familjen.

– Min mamma började odla året före mig och grannarna hade bin redan på 50-talet, berättar Margareta.

Hon hade två bikupor i många år och tyckte det var lagom. På biodlingskurser brukar man rekommendera att skaffa två samhällen för att kunna se skillnad mellan dem och lära sig snabbare.

Bisamhällen kan också dö på vintern och med två kupor minskar risken att alla bin dör. En enda kupa kan dessutom leda till inavel, vilket i sin tur kan leda till mer aggressiva bin.

– Sedan förra året tar jag också hand om mammas kupor och i somras hittade jag en svärm, så nu har jag fem samhällen, säger Margareta.

Senare fick hon reda på att svärmen troligtvis kom från grannbyn. Margareta arbetade i shorts och T-shirt när hon fångade in svärmen. Bin som svärmar är oftast ganska lugna.

Bina försökte ta sig in i stammen på ett gammalt plommonträd.

– Jag hämtade en låda med nyslungade ramar som svärmen kunde krypa in i, säger Margareta.

Att fånga in svärmen var en spännande upplevelse precis som att få se en bidrottning kläckas i sin egen hand.

– En gång hade vi några drottningceller och skulle fästa en av cellerna på en ny ram. När jag hade den i handen hörde jag hur det började knapra, berättar Margareta.

– Hon var jättestor.

På senare år har också trenden naturlig biodling fått fäste.

Ingmar Wahlström på SBR ser både för- och nackdelar med tekniken. Man behöver inte investera i någon dyr slunga, men honungen räcker ofta bara till husbehov.

Man behöver inte heller sätta i några skattlådor, ramar eller tillföra något vax utifrån. Dessutom är kuporna billigare och man får en bra översikt genom att lyfta på locket.

Ett vanligt sätt att ta hand om honungen är att plocka en vaxvägg i taget, vilket gör att det inte blir några tunga lyft.

Det som brukar kallas naturlig biodling innebär att odlarna har så kallade topplistkupor istället för traditionella bikupor. Bina får då bygga sitt vax själva utan stryrning av färdiga ramar, sedan kan biodlaren krossa eller mosa vaxet för att få ut honungen.

– De kallar det biodling på binas villkor, men i så fall borde de inte ta någon honung alls, säger Ingmar Wahlström.

Alla som odlar bin är skyldiga att anmäla sin uppställningsplats till Länsstyrelsen var tredje år.

I år är det ett anmälningsår, anledningen till att biodlingen ska registreras är för att minska spridningen av farliga bisjukdomar.

Margareta berättar att hon ibland kan tänka att hon gjort lite konstiga saker med sina bin och att det alltid händer något nytt som inte går att förutse.

Men det spelar ingen roll om man gör något fel som biodlare. Bina ordnar upp det mesta och anpassar sig.

– Dom är helt otroliga på att fixa till saker, säger Margareta.

MARITA GRUFVIK

Annons: