Nya idéer för demokrati

Panelen var oense om hur hållbarhetstiden ser ut för demokratin och lika oense om vad som behöver göras för att göra den mer hållbar. Foto: Agnetha Brolin

Textstorlek:

Hur står det till med demokratin egentligen?
– Idag ifrågasätts demokratin och angriparna formulerar sig väl, konstaterar Stina Oscarsson som modererade panelsamtalet om hållbar demokrati vid högskolan i Gävle.

Annons:

En stor publik kom till högskolans aula för att höra norske klimatprofessorn Jörgen Randers, filosofen Torbjörn Tännsjö, dramatikern Astrid Menasanch Tobieson, aktivisten My Leffler, kulturjournalisten Ulrika Knutsson och Timbrodebattören Lars Anders Johansson tycka till om demokratin.

Diskussionen ingår i Dagermanseminariets serie om hoten mot demokratin och handlar om vad som krävs för att upprätthålla och stärka demokratin – om det går att göra.

Först ut var Jörgen Randers som känner att demokratin har spelat ut sin roll eftersom vi idag lever så kortsiktigt att varken väljare eller politiker förmår ta långsiktiga beslut. Exempelvis när det gäller klimatet.

Han vill att riksdagen får ett överhus med livserfarna ledamöter, en elit, som sitter längre perioder än riksdagsmännens fyra år och ansvarar för de stora, långsiktiga besluten.

Lars Anders Johansson menar att det kanske inte är demokratin i sig som är hotad, utan dess beståndsdelar.

– Yttrandefriheten, åsiktsfriheten, rättssäkerheten kan vara hotad, men inte demokrati i betydelsen majoritetsbeslut, säger han men kommer ändå tillbaka till att demokratin är hotad – av bristen på långsiktighet och att besluten tas i allt större sammanhang.

– En långvarig centralicering, med exempelvis kommunsammanslagning och EU-medlemskap, gör attt besluten tas allt längre bort ifrån oss. Färre engagerar sig och det blir ”någon annans” problem att lösa, säger han och tror att fler beslut ska tas av dem som verkligen berörs.

Ulrika Knutsson menar att demokratin lider av utmattningssyndrom och att det visar sig i bland annat sjunkande valdeltagande och politikerförakt. Lottning, som författaren David Van Reybrouck föreslår, kan vara ett komplement till det demokratiska systemet, menar hon.

My Leffler menar att det följer ansvar och skyldigheter med demokratin och att fler måste återta det ansvaret.

– Att välja bort bekvämlighet och vara olydiga är att ta ansvar, säger hon och menar att vi måste återta rätten till insyn och ta reda på vad som händer bakom lykta dörrar.

Hon vill se ett större personligt ansvar hos alla, inte minst hos riksdagsledamöterna.

Annons: