Skogsfinnar lyfts fram av ättlingar

Olle Westling från Ockelbo och Gunnar Ärnström från Österfärnebo vill sprida kunskap om den skogsfinska invandringen. Nyligen höll de föredrag för 80-talet åhörare i Gysinge. Foto: Elise Hovanta

Textstorlek:

Gunnar Ärnström menar att han är 1/8 finne med härstamning från Hedesunda, medan Olle Westlings släkt kom till Svartnästrakten 1597 som smeder.

De båda berättade om sina arbeten med att lyfta fram historiken med den skogsfinska invandringen vid ett föredrag i Gysinge nyligen.

För de skogsfinska ättlingarna Olle från Ockelbo och Gunnar från Österfärnebo började det 1998 då Gästrikland och Hälsingland hade gemensamma landskapsveckor på Skansen under kulturhuvudstadsåret.

Idén föddes att timra en kopia av en 400-årig stuga, ett eldhus eller rökstuga, och visa hur man bodde där.

Finnpörtet byggdes upp och användes som allt möjligt, bland annat som fikabod för Hälsinglands kolare som kolade en mila strax intill. Kolarröken låg tung över huvudstaden den sommaren, ända ned till de centrala delarna och slottet.

För att åskådliggöra det hela bättre lånade man passande kläder ur Skansens dräktkammare, och Westling fick vara svedjefinnen Hekkinen, medan Ärnström var drängen Jussi.

Under åren har de båda föredragshållarna gjort viktiga insatser i att lyfta fram den skogsfinska kulturen. År 2012 hölls till exempel en utbildning för gymnasieelever på Hanaholmen utanför Helsingfors.

Båda har upplevt att kunskapen om svedjefinnarnas bakgrund i Savolax är bättre förankrad i Sverige och Norge än den är i ursprungslandet Finland.

År 2014 invigde Olle en utställning på svenska ambassaden i Helsingfors.

Utställningen visade föremål från den skogsfinska kulturen. Allt var insamlat av lingvisten och etnologen Astrid Reponen-Juvas. Hon samlade in föremålen under 1920-talet i de svedjefinska bygderna i Sverige, när hon studerade språket hos kulturen.

Samlingen hamnade hos finska Nationalmuseet 1932, men har sedan aldrig visats upp förrän nyligen.

Det är inte bara Juvas som forskat om skogsfinnarna. Carl Axel Gottlund, en språkintresserad prästson från Savolax, träffade först de skogsfinska invandrarna på Distinget i Uppsala, och deras språk väckte hans intresse.

Under Gottlunds resa 1817 i Orsa finnmark noterade han utöver språket även traditioner, sägner och matbruket.

Gästrikland var till mångt och mycket hamnen in till Sveriges skogsbygder för de skogsfinska invandrarna under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal.

En fjärdingsväg från närmaste svenskbonde fick man slå sig ned och börja idka sitt svedjebruk, på skogsallmänningarna.

Skattebefrielse under några år, tillsammans med rika skördar av svedjerågen gjorde att många skogsfinska gårdar blev rika.

Granskogsmarker passade bäst att svedja och rågen som såddes i askan kunde ge 100-falt igen.

Många av de äldsta torpställena har ännu inte återfunnits, medan många har fortsatt bebyggas och brukas.

Rökstugan hade ingen skorsten, utan röken lade sig som ett lock under taket och höll värmen kvar i stugan. Dess stora spis fungerade som en kakelugn och bevarade värmen den också.

En vanlig maträtt var motti, nävgröt, som gjordes på skrädmjöl, åts med fläsk och lingonsylt.

Hur många som kom hit under den intensivaste perioden vet man inte riktigt, berättar Gunnar, men kanske tio tusen personer.

Var femte svensk idag har troligen finska gener från Savolax.

ELISE HOVANTA

gastriklandstidning@sveagruppen.se