Frédéric letar metall i dödens spår

Textstorlek:

När Trekanten mellan Årsunda, Österfärnebo och Gammelstilla var en aktiv avrättningsplats lockade den stor publik – som kan ha tappat mynt, knappar och knivar.

Annons:

Projektet med att öka kunskapen om avrättningsplatserna i Gävleborgs län fortsätter under 2018. Efter ansökan från Sveriges Fängelsemuseum och Landskapsarkeologerna, finansierar Länsstyrelsen Gävleborg mindre arkeologiska insatser på sex av de dryga 40-talet kända avrättningsplatserna.

De arkeologiska undersökningarna är av icke-förstörande slag. De sker genom prospekteringsmetoderna metalldetektering, sökning av ben med hund samt fosfatkartering.

I förra veckan skedde metalldetekteringen först på avrättningsplatsen vid Horrskog mellan Hedesunda och Östervåla och sedan vid Trekanten invid väg 272 mellan Årsunda och Österfärnebo. Även avrättningsplatsen nära trafikplatsen vid Övre Storvik fick besök, liksom ett par platser i Hälsingland.

För metalldetekteringen anlitades kulturarvskonsulten Frédéric Elfver, som också är doktorand i arkeologi.

En kvällsvisning vid Trekanten anordnades för allmänheten, och ett fåtal personer från trakten hade anslutit.

Elfver visade upp vad han hittat av diverse metallföremål, såsom en hästsko, några stora spikar, en tillplattad blykula, ett mycket rostigt blad från en pil eller kniv samt några kättinglänkar.

Dessutom en stor påse med kapsyler och annat skrot som kastats ut från bilfönster under årtiondenas lopp, och som hamnat på platsen eftersom avrättningsplatsen ligger alldeles intill vägen.

Inför undersökningen var det lite osäkert vad som skulle kunna finnas av metaller. Men eftersom en avrättning var lite av en folkfest på tiden det begav sig, så samlades folk i mängder från omkringliggande socknar för att se på avrättningen.

Vid stora event med mycket folk samlade fanns även förtäring, antingen man tagit med färdkost hemifrån eller något fanns att köpa på plats av lokala krögare. Borttappade mynt, knappar och knivar är väl sådant som kan framkomma invid en avrättningsplats.

Elfver poängterar att sökning med metalldetektor är totalförbjudet enligt Kulturmiljölagen, samt tillståndspliktigt, och att det är Länsstyrelsen som kan ge tillstånd till användande av metalldetektor.

Vid metalldetektering sätts en flagga upp på varje fyndplats. Fynden grävs fram och bedöms, mäts in och läggs i numrerade påsar.

När alla de tre olika undersökningarna gjorts, skrivs en rapport med slutsatser om projektet. Genom undersökningarna kan man kanske troligare se hur stort område som en avrättningsplats egentligen var.

Det rör sig dels om själva platsen för galgen, stupstocken och stegelhjulen samt bålet, dels om åskådarnas utrymme runt händelsernas centrum.

Den här veckan fortsätter undersökningarna med sökning av brända människoben genom den certifierade arkeologihunden Fabel.

En artikel om detta kommer i kommande tidning.

ELISE HOVANTA

Annons: