Kråkan kraxar högst i poesin

"Jag kunde ju vara en svala, en kråka eller en snok" diktade Nils Ferlin om den mest poetiska fågeln. Foto: Getty Images/iStockphoto
Textstorlek:

Sällsynta kornknarr och värdefull bofink i all ära. Utan kråkan får poeten problem.

Annons:

Den 22 maj är Internationella dagen för biologisk mångfald.

När det ämnet diskuteras handlar det ofta om sällsynta och ekonomiskt värdefulla arter: Bina behöver bli fler för växternas skull, bofinken äter ogräs och kan hjälpa lantbrukare.

Men en fågelart kan ha fler värden än så – till exempel för konst, literatur och musik.

Det har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet och universitetet i Newcastle fördjupat sig i.

De tog reda på hur ofta 38 olika arter av jordbruksfåglar förekom i en engelsk databas med över en miljon dikter.

Resultaten jämfördes med arternas sällsynthet och ekonomiska värde. Det visade sig att olika fågelarter har olika värden för människan.

Bofinken är eknomiskt värdefull – men omnämns knappt alls i lyriken. Kråkan, däremot, flög rätt upp i topp med ett enormt kulturellt värde – den var den mest omdiktade fågeln.

Tjuvaktig, dyster, illavarslande, flinande och hungrig kraxar kråkan i poeternas mörka kvällar. Trots att den varken är sällsynt eller ekonomiskt värdefull.

– Ju fler värden man tar med i beräkningen desto mer inser man att väldigt många arter är viktiga för oss människor. Det är något vi måste ta hänsyn till när vi förvaltar naturresurser i framtiden, säger forskaren Matt Hiron i ett pressmeddelande.

Kråkan förekommer också flitigt i svensk poesi. Hiron tycker att det skulle vara intressant med en likadan studie i Sverige.

– Det kanske skulle bli ett liknande resultat, eller skilja sig åt mellan länderna. Det vore förstås också spännande att titta på andra organismgrupper och miljöer, och att använda andra mått, inte minst när det gäller kulturella värden.

Annons: