Grusvägar ligger ohyvlade i torkan

Textstorlek:

Torra marker och hög brandrisk ställer till problem i skogarna. Många grusvägar förblir orörda eftersom det finns risk för att det slår gnistor om hyveln.

Det dammar nästan ingenting när Ola Eriksson kör med väghyveln på den smala grusvägen. Anledningen är att Leif Löfgren har åkt före och vattnat vägen.

– Det går inte att köra vägarna utan att vattna nu. Det är torrt och dammar helt otroligt, säger Ola.

Vattnet binder de fina partiklarna till vägen så att den håller ihop under hyvlingen. Men det är även en brandförebyggande åtgärd.

– Det är en ganska liten risk att man tänder med hyveln. Men det är så torrt i markerna så det är bäst att vara på den säkra sidan. Man vill inte vara den som orsakar skogsbrand, säger Ola som aldrig varit med om att vägmaskinerna orsakat brand i markerna.

– Däremot har jag varit med om att maskinen börjat brinna. Men den gången hade jag vatten med mig.

Ola Eriksson kör i egna företaget Vägmaskiner i Skutskär AB och jobbar en hel del för Stora Enso.

– De vill inte alls att vi är i skogen och kör just nu, säger Ola.

Bolaget har stoppat arbete både i skogen och längs vägarna i de torraste områdena. Vaken avverkning eller markberedning blir gjort just nu och arbetslagen flyttas till områden där det går att jobba.

Läget har varit extremt och eldningsförbudet som länsstyrelsen utfärdade för några veckor sedan ligger kvar. Det är svårt att säga hur mycket regn det behövs för att det ska upphävas.

– Jag har inte varit med om så hårda restriktioner som i år, säger Ola som i vanliga fall är klar med all vägberedning vid den här tiden.

– Men i år har det varit en oerhört kort period när det har gått att hyvla. Det handlar om några dagar mellan att vägarna var för blöta till att de blev för torrt för att köra.

Därför var det många vägar som inte blev hyvade alls tidigare i vår. Det gör att många grusvägar är gropiga och dåliga.

– En del vägar kör vi två gånger nu.

Den här dagen är det tre maskiner som behövs för att göra iordning vägen. Leif Lövgren kör vattenbilen, Ola Eriksson kör väghyveln och Leifs son Victor kör ut saltet.

– Det blir en fördyring och det är inta alla vägföreningar som är beredd att ta kostnaden för att köra med vatten, säger Ola.

Och eftersom det är vattenbrist på flera ställen kan de inte hämta vatten vid vanliga vattenposter.

– Vi tar vatten i det vattendrag som är närmast. Det går fortast och blir billigast, säger Leif som just den här dagen kan hämta vatten i Dalälven.

– Egentligen är det bättre. Det är ju helt tokigt att lägga friskt dricksvatten på vägen, tycker han.

Och i år behövs fukten extra mycket, inte bara för som en säkerhetsåtgärd när brandrisken är som störst.

– Saltet behöver fukten för att binda ihop och försegla vägen. Om det är för torrt på vägen dammar saltet bort och gör ingen nytta, säger Leif.

AGNETHA BROLIN

Texten publicerad av: