Kronprinsessan trampar vidare

Textstorlek:

Lugn. Så småningom kommer kronprinsessan Victoria att cykla, eller gå, även genom Gästrikland. Många ser fram mot hennes besök.

Det är prinsessan Madeleine som är hertiginna av Gästrikland. Men det är hennes syster, Victoria, som länet nu väntar på.

Det är nämligen så att kronprinsessan håller på och cyklar, går och springer sig genom län för län.

Det här är hennes sätt att väcka svenska folket för motion, och därmed ett friskare och sundare liv. Man kan ju gissa att det inom familjen finns en prins som tycker likadant.

Gästrikland kommer alltså att få ett besök, precis som Närke nyligen fick. Men på länsstyrelsens hemsida står det att ”datum för kronprinsessan Victorias vandring i Gästriklland ännu ej är bestämt.”

Men kommer gör det, besöket.

När Victoria så småningom tar över efter pappa ”Lillprinsen”, som sedan blir kung, så blir det utan politisk makt. Det beslöts nämligen i Torekov 16-20 augusti 1971.

Först en kort historik.

Sveriges kungar valdes, för runt 1000 år sedan och framåt, vid Mora stenar i Uppland. Blev det ja, så väntade en inte helt riskfri Eriksgata. Gisslan togs och lämnades vid landskapsgränserna.

Sedan klev Gustav Vasa in i handlingen på 1520-talet. Han ville ha ett arvkungadöme. Och det fick han.

Vid riksdagen i Västerås 1544 togs beslutet, som därefter bekräftades i Strängnäs 1547. Sedan rullade det på med Erik XIV, Johan III, Karl IX och så vidare.

Ända till 1970-talet. Då blåste det vänstervindar och statsminister Olof Palme sa att han med ett pennstreck kunde ta bort kungahuset. De andra partierna fick stora självan. Nu samlades Socialdemokraterna och den borgerliga oppositionen i skånska Torekov för att hitta en lösning.

Och den kom, den 20 augusti 1971. Kungahuset fick vara kvar, men utan politisk makt. Beslutet fastställdes i nya regeringsformen 1974.

Så nära var det alltså att kungahuset försvann helt.

Kronprinsessan fick frågan av Sveriges Radio, om vad hon tyckte om den nya ordningen. Hennes svar blev:

– Ett viktigt historiskt skede, absolut. Jag ser det som beslöts där som något sunt och jag sluter upp bakom beslutet. Jag ser inget konstigt med det utan jag tycker att det är bra att bygga på idag.

Bertil Fiskesjö, centerpartisten som var ordförande i konstitutionsutskottet vid tiden för Torekovöverenskommelsen, sa i en intervju i Aftonbladet:

”Vi ansåg att vi hade räddat demokratin. Både monarkin och demokratin hade vi klarat av. Jag tycker det blev riktigt bra.”

Idag är det som var Hotell Kattegatt inte hotell längre. Men den historiska bygganden finns kvar, som en påminnelse om att det var här som monarkin blev utan formell makt – efter tusen år.

ROLF JOHNSSON

Texten publicerad av: