Omvänd politisk debatt

Textstorlek:

I valtider är det partiledardebatter i teve och jag gör mina tappra försök att titta på dem men orkar oftast inte ända till slutet eftersom de är så pinsamma. Det är inte jag som står där och kastar okvädingsord på partiledarkollegorna, vägrar svara på enkla frågor och gissar hejvilt om hur andra har det och hur det skulle kunna bli bättre. Ändå skäms JAG så förtvivlat att jag inte orkar se mer!

Byt ut åtminstone en partiledardebatt mot ett program där partiledarna och deras partisekreterare får sitta som publik med tystnadsplikt, endast korta taktfasta applåder är tillåtna. Bjud in ett antal sakkunniga människor ur den grå massan som får berätta hur de ser på saker och ting. Det skulle vara kul att se om de har samma syn på frågorna som partiledarna.

Pensioner pratas det mycket om och då ofta om fattigpensionärer, så givetvis måste ett par fattigpensionärer bjudas in. Jag misstänker kraftigt att det inte är en enda av ministrarna och riksdagsledamöterna som är fattigpensionärer. Jag är inte fattigpensionär, det vill säga att det blir jag först om några år.

Naturligtvis vill jag då ha mer pengar i pension men jag saknar andra löften från partierna. Som fria glasögon och tandvård. Det verkar skrämmande för mig att inte ha råd att kunna se maten och om jag lyckas få in något att inte kunna tugga maten. En annan sak jag funderar på som blivande fattigpensionär är en omvänd Hasse Alfredsson. Han bekymrade sig i visan om barnen i framtiden kan få sig ett glas öl. Jag vill gärna ha ett glas öl i framtiden som gammal gubbe. Kan jag få det som ett vallöfte.

En annan sak som ofta diskuteras i partiledardebatter är skolan. Då är det milt uttryckt negativa ord och svartmålning från alla håll. Idéer om förändringar saknas inte men är det de rätta? Naturligtvis ska några elever, studenter och lärare få komma till tals i mitt teveprogramförslag. Det kanske visar sig att skolans värld är trötta på att ständigt få höra från politikerna hur dålig skolan är, kanske skolarbetet går lättare med några positiva ord då och då.

Med tanke på att vi har företag i Sverige som Ericsson, Volvo och andra som ligger i framkant med tekniska lösningar tror jag att utbildningsväsendet fungerar då och då. Storbankerna gör enorma vinster och det gör de inte med att skära guld med täljkniv, de kapar åt sig ofantliga vinster med räntor och avgifter. Det bevisar att bankernas ekonomer har lärt sig räkna i skolan, åtminstone har de lärt sig räkna plus.

Min idé är kanske inte så smart. Det finns så många grupper som bör få vara med och tala direkt till de politiker som bestämmer att det blir rörigt. Dessutom tvivlar jag på att våra partiledare har lärt sig konsten att lyssna. Det verkar inte så på parti­ledardebatterna.

Anders ”PIDDER” Pedersén