Räkna med landsbygden – på lång sikt

Textstorlek:
Annons:

I slutet av maj anordnades Hela Sverige ska levas Landsbygdsriksdag i Örnsköldsvik och samlade omkring 700 deltagare från lokala utvecklingsgrupper, myndigheter, kommuner, regioner, företag och organisationer från hela landet.

Från länet reste en samlad busslast med just så stor spridning bland deltagarna som ger möten och nätverkande och rakt ut rasande trevliga och inspirerande dagar. De har lärt mig mycket om lokala föreningar som kämpat med ekonomin, bed & breakfast-företagare som bygger nytt på vischan, Region Gävleborgs resurser och arbete för att stödja näringsliv och service, kampen kring att behålla en småskola och superlokala upphandlingar.

Det är dessutom alltid roligt att vara i nationella sammanhang eftersom andras uppfattning är att i Hälsingland och Gästrikland, där är det minsann driftiga och trevliga människor!

Syftet med landsbygdsriksdagen är att sprida goda exempel och kunskap mellan eldsjälar, och samla och stärka dem som arbetar mestadels ideellt i vardagen med idéer och projekt som gör en by eller bygd bättre.

Arrangemanget visar hur många olika roller och strukturer det krävs för att få ett lokalsamhälle att fungera.

I år liksom inför förra valet skickade partierna med få undantag sina partiledare till paneldebatten. Det är kanske inte fråga om att man kan vinna val på landsbygdsfrågor, (än) men det är ingen som vågar utelämna ämnet och okunskap accepteras inte.

Debatten finns att se på nätet, men kort kan jag säga att både publiken och deltagarna uppskattade en roligare och sakligare debatt än det käbbel vi ofta ser i tv.

I debatterna stjäl storstadssystemens kollaps ofta all uppmärksamhet trots att vi kan ha helt andra förutsättningar att lösa samma problem ute i landet.

Precis som i all debatt finns en rikspolitisk och global utveckling samt en regional och lokal. Skollnaderna är stora och nu kräver landsbygdsrörelsen större strukturbeslut inom alla områden.

På samma sätt som att kvinnor blivit en del av makt och demokrati, på samma sätt som man arbetat med fredstanken, mänskliga rättigheter, klimat-och miljörörelsen, behöver geografiska skillnader uppmärksammas och systematiskt motverkas.

Det är många års långsiktigt arbete kvar på det området och under tiden är det enklare och snabbare att få förändring i det lokala och regionala. Där börjar egentligen all utveckling.

Det kan visa sig i att kommuner ser hela sin yta som värdefull och utvecklingsbar, och att man vågar satsa smart och tänka mer öppet och flexibelt på det som tidigare setts som redan utdömda orter.

Ett exempel på kortsiktiga spåkulor var de många fastigheter som revs när lägenheter stod tomma för något årtionde sen. Nu är bostadsbrist ett faktum för i stort sett alla kommuner, långt ut i ytterområdena.

Mitt i all effektivisering, specialisering och centralisering behöver regioner och län också sprida ut delar av livsviktig verksamhet som sjukvård, kollektivtrafik och kultur. De områden som geografiskt är ”dragare” och ”lok” för service och sysselsättning kan inte vara utan sina vagnar.

Olika sorters landsbygd med fungerande grundläggande service kan vara en bristvara i framtiden. Med migrationsströmmar, energikriser och dålig folkhälsa blir vinnarna de som haft uthållighet, lösningar och resurser att hålla i, hålla ut och erbjuda alternativ.

Hur löften ser ut och vilka beslut som tas efter valet är en annan fråga, men målgruppen kan inte längre viftas bort eller förbises.

Jag hoppas att vi alla hjälps åt att kräva plats i den kommande valrörelsen, för landsbygderna är lösningen- inte problemet.

Jenny Breslin, Hela Sverige ska leva X-ing Gävleborg

Annons: