Barn blir naturhjältar på hotad lägergård

Textstorlek:

Under sommaren har 4H klubben Naturhjältarna flera läger på gården Björkmuren i Järbo. Ridlägret är välbesökt och lär barnen att förstå djurens reaktioner. Här får barnen lära sig att lyssna på djuren.
Förhoppningen är att föreningarna som förvaltar Björkmuren ska kunna göra det även i framtiden.

Mitt i skogen utanför Järbo ligger Björkmuren. Platsen är lugn och rofylld, några hästar strosar runt på gräsmattan och äter.

– Dom är våra gräsklippare och sköter jobbet jättebra, säger Petra Smyth som driver Naturhjältarna.

Hon startade 4H klubben för 6 år sedan tillsammans med några andra familjer. Flera av dem har flyttat från Järbo men Petra driver verksamheten vidare och arbetar mest ideellt.

– Det är många som frågar hur det går ihop och det gör det ju inte, säger Petra.

Ändå tillbringar hon det mesta av fritiden på gården och en del av familjen är med. Hennes dotter Elena älskar också hästar och jobbar som matansvarig på ridlägret.

På Björkmuren bor getter, får, höns, kaniner och hästar under sommaren. Många är utlånade av privatpersoner. Petra brinner särskilt för hästarna och upplever att de får leva riktiga hästliv gården.

– Här får hästarna uttrycka sig och välja vad de tycker om. Många hästar lever ett liv under stress där de hela tiden måste prestera, säger hon.

Petras egen häst Spinner är lugn och snäll. Många barn har lärt sig att rida på honom. Astrid Druvefors, en av deltagarna på lägret berättar att hon red genom en hinderbana med Sinner på förmiddagen.

– Det tog lång tid. Han stannade hela tiden, säger Astrid.

Hennes kompis Olivia Correa red också.

– Jag hade svårt att ta mig igenom slalombanan eftersom min häst är så stor, säger hon.

Hästen Tintin är den största på gården, men förutom utmaningarna med hinderbanan tycker både Astrid och Olivia att det är jättekul på Björkmuren.

– Jag gillar allt här, säger Astrid.

På ridlägret är det 8 ledare och 15 deltagare, alla är tjejer. På dagdjurlägret är det mer blandat. Många av ledarna är ungdomar, två av dem var själva deltagare förra sommaren. Petra säger att det är viktigt med många ledare eftersom de arbetar med djur.

– Vi behöver hela tiden vara med och se hur djuren reagerar, förklarar hon.

Men helst vill hon att barnen själva tolkar vad djuren tycker om eller om de vill vara ifred.

Naturhjältarna arrangerar flera olika läger, matläger, ridläger och djurdagläger och nästan alla platser är redan bokade.

– Intresset är stort, säger Petra.

Men trots det stora intresset är framtiden osäker. De tidigare ägarna skänkte gården till Sandvikens kommun och skrev i testamentet att verksamheten ska drivas vidare genom fritidsverksamhet.

För att kunna driva verksamhet på gården, bildades föreningen Björkmurens vänner 1992. De har haft nyttjanderätt och förvaltat gården sedan dess. Medlemmarna är olika föreningar som har intresse av att hus och mark bevaras och används. Men kommunen menar att nyttjanderättsavtalet är ogiltigt.

– Nu har vi svårt att få in pengar till föreningarna eftersom vi inte kan söka bidrag med ett ogiltigt avtal, säger Petra.

Till hösten ska Sandvikens kommun ska se över avtalet och fastigheten. Petra hoppas att Björkmurens vänner får ta över gården eller att de får fortsätta använda den genom ett nytt avtal med kommunen.

Någon ringer i en klocka, barn och ledare samlas vid några bord. En av ledarna delar in barnen i grupper och pekar ut stationer för stövelkastning, säckhoppning och hästskotävling. Vid en station springer deltagarna med miniatyrhästen Sigge i en grimma.

Efter lekarna går tjejerna till hästarna. De är två på varje häst. Först ryktar de, sätter på träns och barbackapads.

– Med padsen känner de hästens rörelser och hästen känner den som rider, förklarar Petra.

Hon berättar att de också undviker faran med att fastna eftersom padsen saknar stigbyglar.

Olivia får hjälp av Elena att spänna sadelhjorden på Tintin. Hon tar på sig hjälmen och kliver upp på en pall för att kunna ta sig upp på Tintins rygg. När hon sätter sig på plats är hon högt ovanför marken, men hon ser inte rädd ut för det. Bara nöjd och glad och sedan rider hon iväg mot skogen.