Erfarna givare fyller blodlagret

Textstorlek:

När sjukhusets blodlager tryter vill många ställa upp och bli blodgivare. Men just då kan det ta lång tid innan man får lämna något blod.
– När vi fokuserar på att fylla blodlagret hinner vi inte med att ta in nya givare, förklarar vårdenhetschef Eva Bild.

Annons:

Inger Scheele säter sig till rätta på britsen på Gävle sjukhus blodcentral. Det har hon gjort förr – det här är 65:e gången som Inger ger blod, berättar personalen.

– I Gävle, då. Jag började gå hit 1991, innan dess hade jag gett blod i Härnösand sedan 1982. Jag tänker väl att om det finns folk som behöver mitt blod, så är det fantastiskt att kunna bidra med det, säger Inger.

– Men det här är första gången som jag har fått ett sms om att det är blodbrist.

Det är det fler som har fått. Givarna avlöser varandra.

Att det råder brist på blod betyder inte att det är kris. Ibland krymper lagren för snabbt, helt enkelt. Den vanligaste orsaken till det är att sjukhusets inneliggande patienter behöver blod.

Men ordet blodbrist väcker oro. När allmänheten hör talas om det, brukar det vara många som vill ställa upp och bli blodgivare.

– Ibland kommer det in massanmälningar, och så kan vi inte kalla de nya förrän tidigast två månader senare, säger Kristina Georgsson som är samordnare för länets blodcentraler.

– Då blir många besvikna. Det kanske verkar som att vi inte vill ha deras blod. Det vill vi, men det är mycket administrativt arbete med nya givare som tar tid. Därför är det vana blodgivare, inte nya, som kallas in vid blodbrist. Då går det snabbt att fylla förråden. Det är alltid rätt att anmäla sig som ny blodgivare men inte optimalt när det råder blodbrist.

För att bli blodgivare ska man vara mellan 18-60 år gammal. Man måste väga minst 50 kilo för att klara av att fylla en 450-milliliters blodpåse.

Och så måste man vara frisk. Det kontrolleras noggrant genom att man fyller i en hälsodeklaration med en lång rad frågor. Svaren går man sedan igenom med någon ur personalen på blodcentralen.

– Varje gång ställs alltid samma frågor och det verkar säkert tjatigt. Anledningen är att förutsättningarna kan ha ändrats, till exempel vid utlandsresor eller om man får nya läkemedel eller ändrat läkemedelsdos. Det handlar om att den som får blodet är en svårt sjuk person som behöver säkert och friskt blod, säger Eva Bild

Vid besöket tas blodprover som testas för hepatitvirus, HIV och syfilis samt blodvärde och så kontrolleras blodkärl samt blodtryck.

Dessutom kontrolleras givarens blodkärl. Man måste ha kraftiga kärl för att vara blodgivare och för att blodet ska rinna bra.

När armen och blodpåsen är förberedda, är det fritt fram för blodgivningen.

Lovisa Förjdlund tar fram nålen och Inger Scheele spänner ögonen i väggen.

– Jag tittar aldrig! Fast det är bara sticket som känns, när nålen är inne känns det inte alls.

När allt är klart tar Inger ett glas juice och en smörgås och får med sig järntabletter hem.

– Järnet hjälper kroppen att tillverka nya röda blodkroppar igen. I juicen finns C-vitamin som hjälper kroppen att ta upp järn, säger Kristina Georgsson.

Blodpåsen får svalna av på ett kylblock. Sedan kan den prepareras för användning.

Påsen centrifugeras så att blodet skiktar i röda blodkroppar, plasma, samt vita blodkroppar och blodplättar (trombocyter).

– Från en påse blod får vi alltså tre olika produkter. De röda blodkropparna används mest, de där påsarna man ser framför sig när man tänker på att någon får blod, säger Kristina Georgsson.

– Plasman kan användas när någon blöder väldigt mycket och man snabbt behöver få upp blodvolymen. Trombocyterna ges framför framför allt till cancerpatienter, de lindrar biverkningarna vid cellgiftsbehandling och cytostatika, säger Eva Bild.

Blodcentralen i Gävle har som mål att ta emot minst 26 blodgivare om dagen.

– Klarar vi det så har vi ett bra lager. Därför är det väldigt viktigt att boka om sin tid, om man inte kan komma. Då ges möjligheter att någon annan blodgivare kan komma.

I Gävleborg finns en gemensam blodbank och lagret är fördelat till Bollnäs, Hudiksvall och Gävle. Om ett sjukhus saknar det blod som behövs, hjälper ett annat sjukhus till. Region Gävleborg samarbetar också med Uppsala, Falun och Västerås.

Om rätt sorts blod inte finns i hela Sverige, köps det in från andra länder – men det är mycket ovanligt att det blir nödvändigt.

– Man ska alltså inte vara orolig. Behöver man blod i Gävleborg, så kommer man att få det, säger Eva Bild.

FAKTA

7108 blodgivare i Gävleborg gav blod under förra året.

Deras insatser resulterade i 16 327 stycken blodpåsar.

Sjukhusen i Gävle och Sandviken samlade in 8091 påsar.

Övriga påsar kom från Bollnäs, Hudiksvall, Ljusdal och Söderhamn.

Blodcentralen på Akademiska sjukhuset i Uppsala har en blodbuss som regelbundet besöker hållplatser i Hofors, Ockelbo, Alfta, Arbrå och Edsbyn.

Annons: