Är det dags för självrannsakan?

Textstorlek:
Annons:

Ända in i kaklet! Det gäller inte bara i idrottsliga sammanhang, utan även politiskt.

Det var en hel del svingande under valkampanjen som skruvades upp alltmer ju närmare valdagen vi kom. När de avslutande debatterna väl hölls fanns det inget som stoppade de högröstade angreppen. Samtidigt haglade löftena i hög takt. Plånböckerna från partierna stod vidöppna. Allt efter att spurten sattes in så nådde budgivningen högre höjder.

Det blev en minnesvärd dag. Den här strålande vackra söndagen. Den nionde dagen i månaden september. Fanns säkert en förhoppning hos många. Samtidigt en speciell stämning, där de flesta insåg att vi befann oss i en sorts brytningstid. Aldrig förr hade det funnits dylika åsikter som lyfts fram ur stängda skrymslen. Öppet och ogenerat.

Medborgardialog har under lång tid varit ett politiskt slagord. Fast det kanske är upplevelsen av brister i just medborgardialogen som fått missnöjet att växa i så stor omfattning. Månne är det dags för självrannsakan? Det behöver ju inte alltid vara fel hos andra. Och aldrig hos en själv.

Knappt hade vallokalerna stängts innan samtalen sköt fart om vilket politiskt styre som är fullt möjligt bygga på. De två partier som nämndes oftast, var de partier som blev valets stora förlorare. En sorts nytänk! The loosers take it all.

Lärorikt från lokala planet. Ett framgångsrecept för de som satsat sina kampanjpengar på just en kandidat. Jaget före laget. Tydligare, enklare ta till sig. Bygga kändisskap, något som alltid lönar sig. Funkar ju. Enbart med riskerna att det blir lite sämre med sammanhållningen.

Sammanhållning a la Skåne betyder att i elva skånska kommuner är SD det största partiet. Fn tro´t – inte mindre sant för det. Ideologi från tidigare delen av 1900-talet. Himla svårt förstå hur de tänker, om de nu tänker alls.

Stor skillnad på att orientera sig in i majoritet mot oppositionsställning. Handlar definitivt om ansvar. Stor skillnad också mot att hålla i en ordförandeklubba mot vara ledamot utan det där speciella uppdraget. Vinnande lag lägger just de uppdragen på de som har bästa förutsättningar klara desamma. Där partifärgen kommer först i andra hand.

Vem tar vem? Det diskuteras ända från nationell till kommunal nivå. Och har gjorts under så lång tid. Fast nu finns ju valsiffrorna där att utgå från. Ändå så svårt.

I förhandlingar visar det sig fort om det finns någon som helst ödmjukhet. Eller om fordom ska vara likalydande med framtid. Ibland är det faktiskt hälsosamt med omskakningar.

Dock inte när inskränktheten gör skillnad. Tittar på en del resultat från våra egna valkontor – och häpnar. Spelar valprogram och listor ingen roll? Sverige är fantastiskt – ändå.

Mångfald är fjärran från enfald.

 

Annons: