Värdiga pristagare vittnar

Textstorlek:
Annons:

Den tidigare IS-fången Nadia Murad och den kongolesiske gynekologen Denis Mukwege tilldelas Nobels fredspris 2018. ”För deras insatser mot användandet av sexuellt våld som vapen i krig och väpnad konflikt”, lyder motiveringen.

Bakom den prosaiska texten döljer sig en avgrund av ofattbar grymhet och ondskefull terror. Just därför är det svårt att tänka sig några mer värdiga pristagare. Lika svårt är det att ta in den ondska som ligger bakom de båda pris­tagarnas gärning.

Denis Mukwege, 63, som växte upp med svenska pingstmissionärer har ägnat större delen av sitt vuxna liv åt att hjälpa offer för sexuellt våld i Kongo. Mukwege och hans team har behandlat tiotusentals kvinnor, barn, även spädbarn, som utsatts för våldtäkt.

De som träffat honom och sett honom i hans gärning vittnar om den värme och kärlek som han utstrålar. Detta bidrar till att ge de drabbade kvinnorna hopp, förutom givetvis den professionella behandling som Mukwege och hans medarbetare kan ge de kvinnor vars underliv trasats sönder.

I de pågående konflikterna tycks det inte räcka med att de stridande slaktar varandra. Slagfältet har flyttat in i hemmen, in i kvinnornas kroppar i en medveten strävan att ödelägga och förgöra just det som ska bringa nytt liv till världen.

Den 25-åriga Nadia Murad är den näst yngsta fredspristagaren i historien, efter Malala Yousafzai som fick Nobelpriset 2014 som 17-åring. ”Hjälp mitt folk. Frita våra flickor. Utplåna terroristerna” var Nadia Murads lika korthuggna som självklara budskap i en intervju 2016.

Hon är själv ett offer för IS-terroristernas barbari och för-civilisatoriska kvinnosyn. Den styrka och det mod som hon visar, gränsar till det ofattbara. Först såldes hon som ett djur, sedan våldtogs hon upprepade gånger. Men hon har kunnat omvandla den personliga katastrofen till fredlig kamp. I hennes fall får Nobelpriset en dubbel betydelse då världen alltför länge ignorerat Islamiska statens folkmord på den yazidiska minoriteten.

Vid tidigare tillfällen har den norska nobelpriskommittén mött kritik för att ha tilldelat Fredspriset till högt uppsatta politiker, vilka senare visat sig inte hålla måttet. Årets pris har däremot med rätta redan hyllats.

Bägge pristagarna vittnar om bestialiska grymheter och riktade illdåd. De har vigt sina liv åt att berätta om och bekämpa grymheterna med fredliga medel. Deras kamp borde bli de mångas kamp. Ännu hålls yazidiska kvinnor och flickor i fångenskap av den terrorsekt som krigar mitt ibland oss. Ännu våldtas och sargas kvinnor i Kongo Kinshasa och andra afrikanska länder.

Människor begår illdåden. Männi­skor kan också lindra, hjälpa och kämpa mot ondskan.

Det borde inte vara så svårt att välja sida.

Annons: