Grönt för ja och rött för nej

Jan Myléus
Textstorlek:

Jag möts ofta av frågor och tankar kring regeringsbildningen. Det har gått ett antal veckor sedan valet och alla undrar såklart hur det ska bli.

Idéer om majoriteter avlöser varandra men sällan eller aldrig pratar någon om minoriteter.

Sedan 1974 har vi haft tre stycken majoritetsregeringar och 11 stycken minoritetsregeringar. Inget parti eller koalition är så stort så att det självmant kan få majoritet denna gång heller.

Demokrati är ju ett begrepp och innebär för vår del att folket väljer partier och representanter till olika församlingar för en kommande period

Faktum är nu att regeringen landade på 32 procent och alliansen på 40 procent. Därifrån börjar arbetet med hur landet ska styras.

Sedan 1974 har vi gjort stora reformer, gått igenom kriser och utvecklat landet. Det går bra i en demokrati även utan majoritet.

Varför allt prat om majoritet då.

Drömmer vi om något bättre? Vet vi egentligen vad vi får? Är vi villig att ge all makt till ett parti att göra som man behagar med alla resurser och tillgångar i fyra år? Ja kanske… eller inte.

Är vi så bekanta med partiet vi röstar på att vi håller med om allt?

Jag ställer mig själv just den frågan. Och svaret blir: Njasi, så ser det inte riktigt ut och tur är väl det. Självklart händer det att vi bearbetar frågor från två eller flera håll och sedan kommer fram till en gemensam syn och idé, men visst finns olikheter. Tänk vilka tråkiga riksting alla partier skulle ha eller vilka korta medlemsmöten om allt redan var överenskommet och klart.

Jag går till ett närmare exempel; min fru och jag är väldigt överens för det mesta, men jag måste erkänna, diplomatiskt, att ibland har jag fel.

I somras träffade jag flera i valstugan som sa att de var missnöjda med sitt parti men som i nästa andetag sa att man röstar väl på samma igen. Vissa av oss vill vara med och påverka mer än andra, vissa mindre. Men en sak är viktig, vi ska kunna påverka.

Att stöta och blöta sakfrågor för att sedan komma fram till bästa svaret är en tjusning och en process värd att ha. Den regering som tar vid kommer att få erfara mycket stötande och blötande.

Egentligen är det kanske ingen skillnad. Det är nog bara beslutsvägar som blir längre, för majoriteten kommer att få säga sitt ändå. Vi kommer att kunna trycka på grön knapp för ja och röd knapp för nej på frågan som kommer. Skillnaden är bara att det kommer finnas fler alternativ från början.