Landsbygden har rätt till trygghet

Textstorlek:

Under årets mörka månader ökar antalet anmälda stölder och inbrott, visar statistik från Brottsförebyggande rådet.

Linköpings universitet har i en forskarrapport slagit fast att resurserna för trygghet och säkerhet är betydligt mindre i glesbygd än i storstad. Utsattheten för till exempel bedrägerier är i dag större på landsbygden än i städerna, enligt Nationella Trygghetsundersökningen (NTU).

Det är därför inte bra om polis och beslutsfattare låser sig vid den felaktiga bilden att problem med brott och säkerhet enbart rör utpekade områden i städer. Dessa ”utsatta” och ”särskilt utsatta” områden är förvisso en gigantisk utmaning för hela samhället, men situationen utanför storstäderna får därför inte glömmas bort. Alla betalar skatt och har rätt till skydd och trygghet.

Från politiskt håll framhålls att resurserna till polisen ökar och att poliserna blivit fler till antalet och väntas blir ännu fler framöver. Frågan är dock om landsbygdens befolkning märker av detta. Där vittnar stängda polisstationer och tomma tingshus snarare om att rättssamhället retirerar.

För tjuvarna är det ganska riskfritt att stjäla på landsbygden då polisen lyser med sin frånvaro. När tusen bönder tillfrågades av Lantbrukarnas riksförbund svarade sju av tio att de själva eller deras grannar drabbats av stölder.

Dessa siffror överensstämmer med den bild polisen själva har av brottsligheten på landsbygden. Det går sällan en natt utan att någon dieselstöld förekommer. Periodvis sker även mer omfattande räder där maskiner och verktyg stjäls.

För ett par år sedan skrev Lantbrukets affärstidning ATL om ”en av landets största brottsvågor”. I artikeln beskrevs hur det mesta av värde stjäls ”i en närmast industriell skala.” Det sker vid organiserade stöldturnéer som drar fram över landsbygden. Traktorer, fyrhjulingar, aggregat, diesel, bekämpningsmedel, däck, gripar, airbags, handredskap, båtmotorer – allt av värde försvinner. Och det rör sig om stora värden.

I och med att jord- och skogsbruket rationaliserats och tvingats in i stordrift har maskinparkens värde ökat. Till exempel kan ett skördaraggregat, en avgörande komponent i en skogsmaskin, vara värt uppåt en miljon kronor, vilket gör det oerhört lockande att stjäla denna tunga och otympliga maskindel. Det kan räcka att skogsmaskinen står obevakad i skogen några timmar.

Människor som bor och verkar på landsbygden, och bidrar till att hålla den levande, har rätt till samma skydd som stadsbon, även om förutsättningarna skiljer sig åt. När utsattheten ökar och hjälpen tycks långt borta och svår att nå, kan hopplöshet och resignation lätt ta över.

Vi vet mer än väl vilka krafter som gärna drar nytta av detta.