Ryttarförening optimistisk efter hökrisen

Sara Andersson, ordförande i Ockelbo ryttarförening, och Carina Strid, ridskolechef, menar att hökrisen har stärkt föreningen och gett nytt mod att testa nya aktiviteter. Foto: Agnetha Brolin
Textstorlek:

– Krisen har lett till eftertanke och en förståelse för hur skört allt är.
Det säger Carina Stridh som kastades in i jobbet som ridskolechef i Ockelbo när bristen på hö var ett faktum och föreningen stod inför tuffa beslut.

– Vi förstod tidigt att det skulle bli tufft att kunna köpa tillräckligt med hö. Torkan gjorde att priserna skenade och läget blev snabbt blev akut, säger Sarah Andersson som är ordförande i Ockelbo ryttarförening.

När Carina Stridh började sin tjänst som ridskolechef i augusti fick hon ringa runt till varenda bonde hon kunde komma på för att få tag på tillräckligt mycket hö. Samtidigt räknade hon på hur lite hö varje häst skulle kunna få om de får mer grovfoder istället.

– Ohållbart, konstaterar Carina och förklarar att ridskolan har 13 ridskolehästar som de i första hand måste ha foder till.

Varje häst äter i snitt tre ton hö varje år och i år har priset nästan fördubblats till cirka fyra kronor kilot.

Föreningens pengar skulle räcka en bit in på hösten och när ridskoleterminen kom igång i september insåg de att de måste följa ridskoleförbundets uppmaning att ta kontakt med kommunen.

– Det fanns en uppenbar risk att vi måste göra oss av med hästar och hamna i en ond cirkel. Måste vi göra oss av med någon häst måste vi tacka nej till elever och då får vi mindre intäkter, säger Sarah.

De kontaktade Ockelbo kommun och fick presentera sitt dilemma för utbildnings- och kulturnämnden.

– De var pålästa och intresserade och gav snabb återkoppling. Mötet var på torsdagen och på måndagen fick vi besked om att de beviljat ett utökat bidrag på 250 000 kronor.

Pengarna var direkt avgörande i det akuta läget och täcker merkostnaderna för hö och kraftfoder den här säsongen.

– Vi vet ju inte hur det ser ut nästa år, säger Carina och berättar att krisen lett till ett idéarbete och att nya aktiviteter redan är igång.

– Nu jobbar vi på att bli bättre på att sälja oss själva. Ridklubben är ingen välgörenhetsorganisation. Vi har en jättefin anläggning och en jättebra verksamhet som vi är stolta över.

De testar nya aktiviteter för att fylla ridhuset fler timmar varje dygn och har tagit fram nya sponsorpaket som går ut till lokala företag i dagarna.

– Precis som tidigare kan man köpa en skylt eller skänka priser till tävlingar, men man kan sponsra genom att köpa en skottkärra, nya ridhjälmar, sponsra en tävling eller med fikabröd i kafeterian. Det finns många sätt att hjälpa till, säger Sarah.

Carina har börjat nätverka med andra ridskolor för att bland annat testa om de kan byta tjänster med varandra. Hennes egen specialité är western ridning.

– Att vi klarade den akuta krisen gav kraft, säger Sarah. Nu känns det optimistiskt, men det gäller att fortsätta jobba hårt för att få det att gå ihop.