Bra betalt för blockbyte

Textstorlek:

Centerpartiet och Liberalerna får bra betalt för att stödja en S-MP-regering, ledd av Stefan Löfven. Sverigedemokraterna ställs utanför formellt inflytande. Reformagendan i uppgörelsen markerar en historisk kursändring i frihetlig riktning.

I skrivande stund utgår de flesta från att Stefan Löfven väljs till statsminister när mittenpartierna trycker gult i kammaren. Tredje gången gillt, med andra ord. Vid två tillfällen efter valet har riksdagen sagt nej till Löfven. Till detta kommer fyra månaders förhandlande.

Utfallet är i skrivande stund ändå oklart. Vänsterpartiet kan inte smälta att man ska hållas utanför inflytande över den politiska inriktningen och tänker rösta nej om de inte får försäkringar om politisk medverkan av Stefan Löfven. Ingen vill degraderas till dörrmatta i politiken.

När detta läses har vi sannolikt facit. Kanske har Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt i samtal klargjort den ömsesidiga relationen, utan att göra de nya samarbetsparterna C och L svartsjuka. Statsministerkandidaten menade efter talmansrundan i måndags att Socialdemokraterna mycket väl kan vänstra litet – på de områden där det inte finns överenskommelser med C och L.

Än så länge är uppgörelsen bara ett papper. Föresatser är en sak, förverkligande en annan. Flera aviserade reformer är svårsmälta för arbetarrörelsen, vars vänsterflank är i uppror, medan realisterna inser att kompromisser är priset för att behålla regeringsmakten.

De tidigare Allianskollegorna M och KD är också småsura. Några har tappat fattningen helt och vissa som skulle vara ”vuxna i rummet” har återgått till barnstadiet. Skoinsamling görs till Annie Lööf, billiga poänger tas på sociala medier. KD-politikern Sara Skyttedals tal om ”quislingar” och ”vi glömmer aldrig” tillhör lågvattenmärkena i en alltmer brutaliserad debatt – till både höger och vänster.

C och L tänker stanna utanför regeringen men ge budgetstöd och utgöra ”liberal opposition”. I stället för att inta departement får de agera väktare och kontrollanter i parlamentet, i synnerhet när S-MP-regeringen lägger fram propositioner.

Nu återstår att se om 73-punktsprogrammet även i praktiken blir det ”kanske största liberala genombrottet på många år i svensk politisk historia”, som EU-parlamentarikern Fredrik Federley sammanfattat det.

Lejonparten av sakinnehållet i dokumentet kan Centerpartiets ledning och medlemmar vara mäkta stolta över. Uppgörelsen är en politisk framgång uppnådd mycket tack vare Annie Lööfs och de närmsta medarbetarnas uthålliga förhandlingsarbete. Nu förväntas den nya fyrpartikonstellationen kavla upp ärmarna och förverkliga den överenskomna politiken. Det blir en resa, om man så får säga.