Bredda synen på förtroendevalda

Textstorlek:

Att vara politiskt förtroendevald på heltid är en stor ära, något som förpliktigar, är spännande och ansvarsfullt.
Ett syskonbarn har precis haft en efterlängtad födelsedag. Jag är så glad för att jag mellan ett möte med partiets distriktsstyrelse och innan jag behövde åka hem och jobba HANN SOVA ÖVER HOS HENNE!
Jag kunde vara med på både hennes kompiskalas och släktkalaset. Vi bakade tillsammans kvällen innan. Jag lade henne på kvällen (även om hon inte somnade förrän mamman tog över) och vi myste i morgonsoffan. Under de fem år som hon nu levt har jag aldrig umgåtts med henne så lång tid i sträck.
Inför det här kalaset hörde hennes mamma av sig lång tid innan för att höra vilken dag och i så fall tid på jag kunde komma, så att de kanske kunde anpassa kalaset efter mig.
Min syster har många barn och hon gör ofta så. Trots det missar jag ofta eftersom det för mig som är möten, kurser, föreläsningar, seminarium, paneldebatter, utåtriktat arbete eller annat som ”måste” gå före.
Med den här texten vill jag förmedla att trots de fördelar jag inledde med också finns också baksidor med att vara heltidspolitiker. Om vi som har uppdragen inte berättar om det kommer det aldrig att berättas eftersom det som skildras av andra handlar om en bild som många av oss som heltidspolitiker inte känner igenom oss i.
När andra tror att vi sitter och hänger i riksdagens kammare vet vi att en debatt krävt många timmars osynliga förberedelser på kontoret. Där andra hör att vi är på slottet och träffar landshövdingen är vi glada över om det är en middag där respektive får följa med så man hinner träffa den en kväll fast det är en jobbkväll. Där andra vill uttrycka det som en stor förmån att vi har möjlighet till boende i Stockholm vet vi att det vi helst av allt vill på kvällen är att få sova i en egen säng, kanske med den vi tycker om.
Det handlar om tid. Jag läste någon gång att en utredning visar att en riksdagsledamot arbetar 76,5 timmar i veckan med uppdraget i snitt. Jag har inte verifierat det men av vad jag ser hos mig och mina kollegor kan det stämma rätt bra. Ibland mer, ibland mindre.
Nyligen avtackade talmannen ledamöter som lämnade riksdagen i höstas. Talmannen tackade också riksdagsledamöternas anhöriga för att de ställt upp och lånat ut dem den här tiden. Han nämnde särskilt de många nätterna de varit frånvarande.
Jag skulle vilja tillägga alla födelsedagar, dop, skolavslutningar, studentfiranden, begravningar, konsertbesök och middagsbjudningar.
Kanske inte så konstigt att skilsmässofrekvensen visat sig vara hög hos politiskt förtroendevalda. Särskilt kvinnor. Kanske för att en kvinna som missar barnkalas är knepigare än en man som gör detsamma?
Så, när du ser en riksdagsledamot som varit på jobbmiddag. Minns att den ofta hellre hade varit på femårskalas, men att det valet sällan är görligt.

Elin Lundgren, riksdagsledamot (s), Gävle