Samvetstyngda tankar

Textstorlek:

Vi är alla utrustade med någon sorts samvete. En del har ett rymligt samvete och andra har ett samvete som jämt och ständigt skaver och är obekvämt. Jag är på det stora hela nöjd med mitt samvete men visst ställer det till med problem ibland och jag blir irriterad när en del utnyttjar mitt samvete även om det är i ett vällovligt syfte. Speciellt irriterande är det när det handlar om att tjäna pengar på mitt samvete.

Redan på 1970-talet var jag och andra igång och jobbade för att minska resursslöseriet, värna miljön och inte minst att vi skulle använda oss av rena energikällor, som sol, vind och vätgas. Vi propagerade på gator och torg, demonstrerade och ordnade miljöläger. Hos många grupper, som media och inte minst inom näringslivet framställdes vi som terrorister och flummiga bakåtsträvare.

Nu har det blivit annat ljud i skällan, inte minst hos media. Eftersom det har blivit trendriktigt att hushålla med resurserna och värna miljön har även delar av näringslivet hakat på. Alltför ofta spelar näringslivet på mitt dåliga samvete över att jag långtifrån alltid miljömässigt lever som jag lär för att de ska få sälja så kallade energisnåla maskiner och för att jag ska slänga gamla väl fungerande prylar och köpa likadana miljövänliga prylar. Många gånger blir det stolleprov när mitt och andras dåliga miljösamvete ska utnyttjas.

På olika sätt propageras det för att vi ska köpa elcyklar, det är absolut ett bekvämt sätt att cykla på, dessutom ger det välbehövligt tillskott till handel och konsumtion.

Nu kanske jag var väl ironisk men jag som inte är så väl bevandrad i hur det fungerar i Stockholm, eftersom den orten ligger så avsides, till blev förvånad när jag hörde och läste att Stockholms el delvis produceras i Värtanverket. I och för sig är det inget konstigt med det men Värtanverket eldas bland annat med kol. Alltså laddas elcyklarna i Stockholm med kolkraftsel! Man släpper ut mer koldioxid när vi istället ska minska koldioxidutsläppen. Allt är möjligt när de spelar på våra miljösamveten och då kan det bli stolleprov.

Har jag stått en hel helg och sålt mina träsaker kan jag bestämma mig för att ta söndag på måndagen. Det bytet har aldrig jag och mitt samvete varit överens om. Redan när väckarklockan skulle ha ringt på måndagen väcker mitt samvete mig och säger uppfordrande att jag inte kan ta sovmorgon en vardag. Likadant om jag försöker läsa en bok, då säger mitt samvete att på vardagar ska det arbetas. Jag vet inte om det finns lagar som bestämmer vad som är tillåtet vardagar men mitt samvete har sitt eget regelverk.

Det skulle vara bra med en samvetsknapp, så det går att stänga av samvetet när jag vill. Fast då skulle jag få dåligt samvete för att det inte ständigt var påslaget.

Anders ”PIDDER” Pedersén