#metoo måste handla om de viktiga frågorna

Textstorlek:

Någonstans ganska tidigt i #metoo rörelsens framfart våren 2017 förlorade vi fotfästet och lät debatten skena iväg åt fel håll. Istället för att prata om det som #metoo egentligen handlar om – att kvinnor kränks för att de i grunden anses vara mindre värda än män, trots att vi lever i en tillsynes både modern och öppen värld.
Vi och i synnerhet media, ägnade stort fokus på rena olagligheter som finns reglerat i lagtext, sånt som hör hemma i rättssalarna. Vi borde istället tagit chansen att lyfta systerskapet och den strukturella orättvisan. Lyfta det som #metoo egentligen handlar om i grunden och som är ett resultat av historien och dess maktstrukturer.
Den strukturella orättvisa som drabbar den kvinnliga delen av jordens befolkning just för att de är kvinnor – oavsett om vi pratar om företeelser i Syrien eller här hemma Sverige.
I Sverige, där vi dessutom med en dåres envishet fortsätter att hävda att vi kommit så väldigt långt i jämställdhetsarbetet trots att både statistik och personliga erfarenheter gång på gång visar på motsatsen.
Vi borde i metoo-debatten ägnat mindre kraft åt att diskutera uppenbara brott och överlåtit dessa till rättsväsendet. Vi borde istället ha använt #metoo till att diskutera de mer subtila undertonerna som begränsar och kränker kvinnor runt om oss i vår egen vardag. Vi skulle ha stärkt systerskapet och satt ner foten, vi skulle ha passat på att skapa arenor och samtal för förändring, vi skulle vågat säga ifrån och dragit en hård gräns, en gräns där vi inte tillåter den strukturella orättvisan.
Attitydförändringar tar tid även om man vet vad som är rätt och vad som är fel. Därför är det viktigt att vi nu nyttjar drivkraften som väcktes under #metoo och jobbar vidare med grundfrågorna för att få till en varaktig förändring. En förändring som bygger upp ett jämlikt samhälle där allas resurser tas om hand. Kön, etnicitet, sexuell läggning, ålder och social bakgrund ska inte vara faktorer som begränsa våra val och möjligheter år 2019 och i framtiden.
För mig handlar jämställdhet inte om att man ska plocka ur diskmaskinen lika många gånger eller att det alltid måste vara en jämn fördelning mellan kvinnor och män i alla sammanhang. Jag vill som kvinna ha samma rättigheter och möjligheter som männen, varken mer eller mindre. Jag vill äga rätten att ta min rättmätiga plats och bidra till utveckling, inte bjudas in med armbågen!
Nu får det vara nog!

Ann-Helen Persson
Centerkvinnornas distriktsordförande