Stora naturupplevelser på vägen till brevlådan

Textstorlek:

Vi är fyra grannar som äger var sin bit av skogen. Vi sköter den på lite olika vis, och skogen är varierad på ett fint sätt – det finns ungskog efter några små hyggen som gjorts, det finns gammelskog med mäktiga granar och tallar, det finns inslag av björk och sälg och asp.
Marken är täckt av blåbärsris och olika mossor. Här och där växer linnea och på stora mossiga stenar är det gott om stensöta. Det ligger kvar stormfällda träd på några ställen och på hösten är det gott om soppar och kremlor. Kort sagt, det är en skog av ett slag som vi idag ser mindre och mindre av.
Den här bilden av skogen har jag inom mig, när jag går i det svaga gryningsljuset med en pannlampa. Det känns gott att börja dagen så – omsluten av skogsluft och skuggor från träden. I lampans ljus fastnar ögonen på något av de djur som håller till här – ekorrar, harar och skogsmöss, rävar och rådjur. Rådjuren är ett tiotal och varje morgon ser jag nya gropar där de har sparkat undan snön för att hitta blåbärsris att äta.
Det finns också många andra djur här i skogen – fjärilar, flugor och mygg, bin och humlor, skalbaggar och många fler. Men de här smådjuren ser man inte mycket av nu, eftersom nästan alla ligger i vinterdvala i sina gömslen.
Spindlar är ett undantag, många av dem vaknar ofta till när det blir plusgrader. Ibland ser man dem uppe på snön, men mest håller dom till nere i markförnan. Och det finns fler undantag, exempelvis snösländan!
Den är en metallglänsande grönbrun insekt som lever på vintern. Den är liten, cirka 4 millimeter, och inte så lätt att upptäcka i snön, men vid ett par tillfällen har jag träffat på den här i skogen. Snösländan har förkrympta vingar och kan inte flyga, men den kan hoppa! Ett hopp 50 gånger dess egen kroppslängd är ingen konst.
När jag gått min runda i skogen och hämtat morgontidningen nere vid landsvägen, går jag hem genom en gammal beteshage. Hagen har betats av kor eller får sedan början av 1800-talet, men för 15 år sedan upphörde den epoken. Nu sköter vi hagen genom årlig slåtter i stället. Här finns en rik ängsflora och ett antal enstaka lövträd – björk, asp, hägg och rönn.
En del björkar är gamla/döende och nu på vintern får de täta besök av hackspettar på jakt efter skalbaggslarver under barken uppe i topparna.
I en av de halvdöda björkarna växer ett antal ostronmusslingar. Det är en utmärkt matsvamp som också odlas kommersiellt. I matbutiken heter den ostronskivling.
På den sista biten hem passerar jag ett dike med en stor sälg som står avlövad och grå i snön. Det känns overkligt att den om bara några veckor kommer att börja blomma. Sälgarna minskar i markerna men det fåtal som finns kvar betyder mycket för vårens insekter. Sälgblommors pollen och nektar är nämligen mycket rika på protein.
Det kan bli livsavgörande i humlornas värld, där det bara är drottningar som övervintrar. De befruktades före vintern och ska så snart som möjligt lägga ägg som en början på det som ska bli sommarens humlesamhällen. När de här humlorna vaknar behöver de mycket näring efter vintervilan.
För dem – och för många bin och andra pollinerare – kan sälgarnas blommor bli skillnaden mellan liv och död.

Lage Bergström

redaktion@gastriklandstidning.se