Nyhetens behag – gammal slentrian

Textstorlek:

Igår när jag tvättade bilen, som var i ett stort behov av en grundlig rengöring, kom jag på att det är inte ofta jag tvättar bilen numera. Det är inte så att vägarna där vi kör plötsligt har blivit renare, det är fortfarande lika mycket grusdamm, klet på asfaltsvägarna och en seg sörja som kletar sig fast på bilen när vi kör på regnvåta vägar. Jag har heller inte hittat något under-dunder-medel att smörja in bilen med för att smutsen inte ska fastna.
Efter lite funderande kom jag på varför jag numera tvättar bilen så sällan.
Det beror på att vi har haft den i några år. Nyhetens behag har försvunnit.
När vi har köpt, en för oss ny bil, så tvättar jag den minst en gång i veckan vare sig det behövs eller inte. Jag köper tillbehör, fixar och donar i tid och otid.
Den serviceordningen är inte så smart. När bilen är ny och fräsch behöver den inte så mycket omvårdnad, den omvårdnaden är mer motiverad när bilen har några år på nacken men då är servicen usel. Till slut ställer jag bara en massa krav på bilen, den ska alltid starta och aldrig gå sönder eller bli smutsig.
Kanske inte riktigt lika men lite grann kan det vara med kärleksförhållanden. När man är nyförälskad är nyhetens behag överväldigande. Så var det när frugan och jag flyttade ihop.
Då såg jag alltid till att vara nyrakad när det var dags för att träffas. De fina kläder åkte på, bästa solskenshumöret och ibland en liten present. Likadant när vi hade flyttat ihop. Nyhetens behag gjorde underverk med mig. Nu är finishen på mig inte den bästa alla dagar.
När vi köpte vårt nuvarande hus för 34 år sedan satte vi omedelbums igång med att fixa och förbättra stort och smått.
Först tog jag min grävmaskin (en grävmaskin finns väl i alla välsorterade hem) och grävde upp runt huset, fixade husgrunden och dränerade om. Året efter rev jag bort panelen på två sidor och sedan isolerade vi och satte upp ny panel. Kommande år blev det de två återstående sidorna.
Ett nytt hus gav oss oanade krafter. Efter sista panelbrädan var det dags att renovera köket.
Efter köksrenoveringen kände vi oss hemtama och nyhetens behag som ger energi försvann sakta med säkert.
De första åren tog vi bort alla fönstren, skrapade, kittade och målade om dem. De senaste 25 åren har det bara blivit nödvändig fönstervård. Men ännu har inte gammalhetens slentrian gjort att vi har slutat putsa fönstren.
Många är drabbade av fenomenet nyhetens behag och gammalhetens slentrian. Men åtminstone en grupp tror jag lever tvärtom, riksdagsledamöterna.
När mandatperioden är ny märker jag inte av dem, de är tysta och kraftlösa.
Men när mandatperioden är gammal och det är dags för val hörs de. Med energi talar de om vad de borde ha gjorts när de hade chansen.

Anders ”pidder” Pedersén
redaktion@gastriklandstidning.se