Julbrevet är postat!

Textstorlek:
Annons:

Även i år skämmer vår kassör Ingrid bort medlemmarna med ett trevligt julbrev med en del information. Kanske ger litteraturlistan något julklapps- eller lästips.
Julen var betydelsefull i Kerstin Hesselgrens hem. Kerstin har berättat att hennes mamma redan i början av november dag för dag planerade arbetet som skulle hinnas med före jul och vilken stolthet och glädje hon kände när hon fick vara med i arbetet. Man gjorde korv och sylta, saltade skinkan och kokade och stekte, saltade och konserverade så att allt på den inköpta grisen togs om hand. Fisken skulle också lutas och vattnas ur för att bli färdig till julafton.Stortvätten fick hon dock inte delta i då tvätterskorna låg på klappbryggan mitt i kalla vintern.
Julen innebar vissa ceremonier t ex att sätta upp julkärven och skriva sista julklappsversen på julafton.
Juldagsmorgonen var det slädfärd en mil till Torsåkers kyrka. (Hofors hade ingen kyrka då.) Släktbjudningar jul- och annandag och grannar och vänner mellandagarna.
Skidåkning och kälkåkning var också ett nöje även om inte Kerstin gillade att flickorna skulle åka i kjolar!
I Kerstins egna hem i Stockholm fanns leksaksbjörnen från barndomen med på julbordet genom åren. Nu finns den i Kerstinrummet i Hofors hembygdsgård.
I dessa dagar då motsättningar mellan människor och länder basuneras ut önskar jag att en dagens Kerstin fanns som vågade och kunde det hon gjorde 1935 i samband med Abessinienkrisen i sitt tal i Nationernas förbund. Talet som inspirerade författaren Jacob Greenfest i New York till pjäsen Refuse to be born. Efter talet i NF fattade en åhörare Kerstins hand och sa :”Man borde väl inget säga men ni har återgett tro och hopp.”
Vem vågar och kan det 1917?!

Annons: