(S)vekbudgeten

Textstorlek:
Annons:

Att politiker lovar runt och håller tunt är en i folkhemmet vida utbredd uppfattning. Av allt att döma har den fått sin näring långt tillbaka i tiden, troligast under de 40 år i följd då Sverige enbart regerades av socialdemokratiska statsministrar som för sin politiska överlevnads skull inte behövde bekymra sig så mycket om löftenas uppfyllelse.

Alliansregeringen 2006–2014 kan däremot inte beskyllas för att ha svikit. Nästan allt vad den lovade genomförde den också. Det har både vetenskapliga och massmediala undersökningar visat. En del beslut tog längre tid än väntat. Oftast rörde det sig om mindre saker som stupade på juridiska eller EU-anstrukna komplikationer.

Men nu är det uppenbart att vi har fått en regering som efter bara ett halvår vid makten har uppvisat ett svekbeteende utan motstycke i modern tid. Förutom en massa enskilda löftesbrott i olika sakfrågor riskerar den också att svika sitt viktigaste och allra mest profilerade vallöfte, näm-ligen att ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020. Med sin första vårbudget är det snarare så att regeringen rör sig längre bort från det målet i stället för tvärtom.

80 procent av vårbudgetens skattehöjningar är på jobb och företagande. Regeringen lägger 27 miljarder i skatter på landets alla företagare och löntagare. Sedan ger man jobb-skaparna småflisor tillbaka: 660 miljoner. Alltså 660 miljoner på pluskontot och 27 000 miljoner på minuskontot!

Främst handlar det om att regeringen gör det svårare för unga människor att få sitt första jobb genom att fördubbla arbetsgivaravgifterna för dem. Regeringen skattar bort tusentals riktiga jobb för ungdomar och kompenserar med statligt subventionerade traineeplatser.

Särskilt många blir inte heller de där traineeplatserna. Löftet i valet var att de skulle bli 30 000, men nu i vårbudgeten blir det bara – 600.

Ett annat förslag som kan komma att äta upp tusentals jobb är sänkningen av rotavdraget. Redan 2011 hade rot gjort 44 000 svartjobb vita, enligt Skatteverket. Social-demokraterna lovade också före valet att inte röra rot, men nu kapar de avdraget med nästan hälften från och med nyåret. Då, om inte förr, lär det bli magert med uppdragen för hantverkarna.

Lägg så till denna soppa även andra ingredienser i form av höjd bensinskatt, höjd skatt på vindkraftsel, höjd skatt på biodiesel med etanol och en slopad satsning på laddstolpar för elbilar – och det blir, hur man än bär sig åt, dyrare att leva på landsbygden. I brist på argument mot landsbygdskritiken försökte Vänsterpartiets Ulla Andersson i riksdagen att beskriva regeringens blygsamma satsning på järnvägsunderhåll som en landsbygdssatsning.

Men när stannade senast ett tåg på svensk landsbygd?

Annons: