Lex Hagamannen

Textstorlek:
Annons:

Hagamannen, den våldsamme sexualbrottslingen som i mer än en halvt decennium satte skräck i halva Umeås befolkning (den kvinnliga delen) är nu frisläppt efter två tredjedelar av sitt 14-åriga fängelsestraff.

Tvärt emot Kriminalvårdens vilja är han också fri att återvända till Umeå efter ett beslut i stadens tingsrätt.

Under sina år i fängelse har Hagamannen av säkerhetsskäl inte beviljats några obevakade permissioner och Kriminalvården bedömer hans återfallsrisk som hög.

Det som han dömts för, och som han i så fall skulle kunna återfalla till, är våldtäkter i kombination med mycket grov misshandel och mordförsök, ibland i serier om flera per natt, i något fall riktat mot minderårig. Sitt sista och grövsta fall avslutade han med att bita av ena örat på sitt avsvimmade offer.

Justitieministern Morgan Johansson (S) hör till de många som inte mår särskilt bra av vetskapen om att en av de mest brutala serievåldtäktsmännen i svensk historia nu är på fri fot.

Johansson kritiserar dagens regler för förtida frigivning och vill åtminstone skapa en undantagslag, en Lex Hagamannen. Han tillsätter därför en utredning och hoppas kunna presentera ett lagförslag redan nästa år.

Syftet med justitieministerns initiativ är att fler återfallsbenägna våldsmän ska få sitta inne längre än vad som nu är praxis.

Mot detta finns det inte mycket, om ens något, att invända. Morgan Johansson är värd all lycka i det lagstiftningsarbetet.

Man kan rent av undra varför det över huvud taget ska förekomma så kallade villkorliga frigivningar innan de utdömda fängelsestraffen har löpt ut tidsmässigt. Fram till 2006 var praxis till och med ännu värre än i dag. Då var det mer eller mindre regel att de dömda skulle ut efter bara halva strafftiden. Den dårskapen satte politiken tack och lov stopp för, men en slags tvåtredjedelsprincip fick vara kvar.

Och det är alltså just på grund av den principen som Hagamannen nu är frigiven – liksom tidigare även Kapten Klänning, den höge polischefen som blev avslöjad och dömd som våldtäktsman.

När en tingsrätt, en hovrätt eller en högsta domstol fastställer en påföljd i form av frihetsberövande under en viss bestämd tid, så borde grundregeln i stället vara att den tiden ska gälla. Om till exempel Hagamannen dömts till 14 års fängelse, så borde han också sitta i 14 år och ingen betydligt kortare tid. Domstolarna, om några, har väl anledning att hålla sig till sanningen när de formulerar sina beslut?

Annons: