Länsmuseet börjar om

Textstorlek:

GÄVLE ”Då vattnet alltjämt stiger trots alla våra försök att hindra det, ha vi nu kommit mycket nära den sista stunden i våra liv.” Så skrev Gävlegrabben Carl Johan Sehlberg den 16 april 1811, strax innan briggen Gobiten förliste. Flaskposten med hans farväl till världen visas i utställningen Gyllene tider.

Annons:

– På 1800-talet var det många unga pojkar som skickades till sjöss från Gävle till England för att studera. Just nu är flaskposten det mest ikoniska föremålet i vår kulturhistoriska utställning.

Så säger Ingela Broström som är chef på Länsmuseets publika avdelning.

Om du missat Carl Johans brev är det inte så konstigt. Det står lite i ett hörn, men i framtiden kan det få en mer central plats. För nu river Länsmuseet Gävleborg ut hela sin kulturhistoriska basutställning, och börjar planera en ny. Söndag den 3 januari i är sista chansen på mycket länge att besöka museet. När entrén låses på kvällen, öppnas den inte igen på ett år.

Det hela började när ventilationssystemet underkändes i en kontroll. Nu har Regionen avsatt 24 miljoner kronor, fördelat på tre år, för att byta ut ventilationen.

– Då byter de en massa rör och el också, så väggarna kommer att behöva göras om. Det tog vi som en möjlighet att förnya museet, säger museichef Anders Johnsson.

På arbetet med utställningarna lägger regionen 3,8 miljoner kronor, med kravet att Länsmuseet medfinansierar 25 procent av den totala kostnaden.

På de två övre våningarna har renoveringen redan börjat. Konsten har flyttat till rena rum och magasin, och på första våningen pågår arbetet med att packa ihop basutställningen. Det görs inte på en eftermiddag. I ett museum får inte en enda flyttkartong märkas med Diverse.

Frågan om vad som händer om något kommer bort, landar som en genomsur filt över rummet.

– Laget som packar gör det i en bestämd ordning som ska garantera att vi inte tappar bort grejer. Saker får inte försvinna ur samlingarna, säger Ingela.

Den här dagen har lösöret från Gustav och Klara Klintbergs hem precis rullats in i bubbelplast. Den montern berättade bland annat om det sena 1800-talets högborgerliga prylvurm. En inredningstrend som inte är att leka med efter 120 år.

– De hade väldigt mycket prydnadssaker. Skira vaxblommor och annat som inte var tänkt att vara så länge, säger Ingela.

– Som museimänniskor har vi nog en lite annorlunda syn på värde. Det som var dyrbart i sin tid har folk sparat hur mycket som helst. Billiga småsaker slängdes och blev sällsynta, så de är mycket värdefulla för oss, säger Anders.

Och om en nationalromantiskt dekorerad potta ändå skulle gå i kras, finns en plan för det.

– Risken finns alltid att saker går sönder. Då för vi in det i katalogen och skriver vad som hände. Saker kan avföras från samlingarna, men de får inte bara försvinna, säger Anders.

När allt är packat och museet stängt börjar det stora arbetet. Under 2016 ska personalen planera framtidens länsmuseum. Konsten blir kvar på de övre våningarna

– De är byggda för konst med högt i tak, förklarar Anders.

Det finns tankar om att skriva mer information om konstverken i utställningen. Men det är en känslig fråga i utställningsvärlden, valet mellan att informera besökaren om konsten eller att låta besökaren uppleva den fritt.

– Vi förklarar så mycket om kulturhistorien, och sedan ingenting om konsten… Jag kan sakna informationen ibland så vi får fundera på det där, säger Ingela.

Museet ska också bli mer tillgängligt.

– Ramper och hissar finns. Men skriver vi lättläst? Har vi rätt kontrast för personer med synnedsättning? Hur kan en ljudguide fungera? Såna saker ska vi jobba med, säger Ingela.

Men allra mest ska de arbeta med en kulturhistoriska basutställningen. Rummet där flaskposten står, bland modellskepp och porträtt, är delen av utställningen Gyllene tider som handlar om hamnen. Den utställningen gjordes på 90-talet och har blivit lite omodern. För visst går trender också på museum.

– 1996 skulle det vara masseffekt. Man ville ha många föremål och det var inte så noga att besökarna visste exakt vad de tittade på, säger Anders.

– Och så skulle utställningarna vara väldigt neutrala. Nu börjar det bli lite mer politiskt, mer som 60- och 70-talen, säger Ingela.

För utställningen om hamnen kan det betyda att det blir färre föremål, och att flaskposten får en mer framträdande roll.

– Äkthet och autenticitet är viktigt för besökarna. Brevet är en röst direkt från tiden vi berättar om, säger Ingela.

Dessutom kan utställningen få en helt ny vinkel. Idag handlar den mest om köpmän och borgare i Gävle, men många andra orter och arbeten stod och föll med hamnen.

– Det kanske ska handla mer om sjömännen. Och till hamnen kom virke och järn från andra orter i länet, det kan vi behöva berätta om, säger Ingela.

Det finns dessutom globala berättelser att väga in, när det handlar om skepp på haven.

– Hälsinglands linindustri konkurrerades ut när Gävle startade bomullsväveri. Bomullen skeppades hit från USA, och vem var det som plockade den? Jo, amerikanska slavar. Det talas det inte så mycket om, säger Ingela.

Ja det finns många idéer och spår, och fler är på väg. Länsmuseets personal pratar med forskare och arkiv, intervjuar lokalhistoriker och åker på studiebesök. När det är klart ska utställningen gestaltas. Rätt föremål ska tillsammans ge rätt intryck, i rätt miljö med rätt ljus och rätt färger för att utställningen ska bli tydlig och spännande.

Nu pratar vi alltså bara om ett basutställningens alla rum. Alla de andra ska få samma behandling. Kort sagt ett jättejobb. Men ett roligt och kreativt sådant, enligt Ingela.

– Det är riktigt kul och vi har många bra diskussioner. Alla bidrar till alla delar av arbetet. En kollega sa att hon kände hjärnan växa, precis så är det!

Basutställningen är ett så komplicerat jobb att den inte beräknas vara helt klar förrän 2019. Resten av museet ska öppna 2017.

– Fast det är lite av en diskussionsfråga. Jag vill gärna ha pepparkakshus och julmarknad 2016 också, ler Anders.

– Men man kan nog inte räkna med att komma in på museet förrän 2017.

Den som saknar samlingarna kommer att kunna se delar av dem under 2016. Konst och föremål ska lånas ut till andra ställen i Gävleborg.

Och när det väl öppnar igen, blir museet en helhetsupplevelse.

– Man kommer att känna igen Länsmuseet, men det kommer inte att vara samma, konstaterar Ingela.

Annons: