Ta inte demokratin för given

Textstorlek:
Annons:

Gapet mellan väljare och förtroendevalda tycks öka och därför tillsattes år 2014 Demokratiutredningen. I direktiven pekade regeringen på samhällsutvecklingen, i synnerhet ”de förändrade politiska engagemangsformerna, däribland ett minskat antal medlemmar i de politiska partierna, färre aktiva medlemmar i de traditionella folkrörelserna, ett mer nätverksbaserat civilsamhälle, ökad användning av internet för politiska aktiviteter och fördjupade skillnader i deltagandet mellan olika samhällsgrupper”.

Förändringarna av det politiska engagemanget är särskilt tydliga när det gäller unga, framhölls det. I förra veckan la utredningen fram sitt betänkande och några förslag uppmärksammades genast, inte minst idén om folkmotioner. Tanken är att göra det möjligt för enskilda att lägga förslag i både riksdag, kommun och landsting.

Två statsvetare vid Statsvetenskapliga institutionen i Göteborg, professor Peter Esaiasson och docenten Mikael Persson, är kritiska. De menar att folkmotioner skulle kunna ge människor ”orealistiska förhoppningar” om möjligheterna att påverka politiken.

Redan i dag finns exempel på denna möjlighet. I Västerås stad möjliggör tekniken att medborgare lägger förslag som sedan tas upp i kommunfullmäktige.

Ett annat förslag går ut på att ge 16-åringar rösträtt i kommunalvalen, på försök. Rösträtten hör ihop med att kunna bli invald och bekläda ämbeten.

Här finns en problematik av principiell natur: kan och vill 16-åringar, formellt omyndiga, ta vuxenansvar för beslut i myndighetsärenden, kommunala bolags miljonomsättningar eller sociala ingripanden av känslig karaktär?

Direktdemokrati är och förblir en utopi. Folkmotioner, medborgarförslag och opinionsyttringar på sociala medier kan vitalisera debatten och ge politiker starka signaler om hur opinionens vindar blåser. Och folkomröstningar kan vara uppfriskande undantag i folkstyret, särskilt när positionerna är låsta i en folkvald församling.

Men allt sådant tillhör undantagen. Representativ demokrati är och förblir en säker och stabil modell för folkligt inflytande, förutsatt att folket och de folkvalda kommunicerar och att det finns en grundläggande tillit. Politiker måste våga se längre än vad tillfälliga kast i opinionen tillåter. En medborgare, en röst, är grundprincipen.

Men det är inte sättet på vilket demokratin utövas, själva tekniken eller modellen, som är det väsentliga. Det är snarare tilltron till och förtroendet för folkstyret som avgör legitimiteten. Demokrati är inget man kan ta för givet, det räcker att blicka ut i världen. Folkligt medbestämmande bygger på alla medborgares engagemang och delaktighet.

Vi har med andra ord den demokrati vi förtjänar. Folkstyrets framtid avgörs av var och en av oss, här och nu.

Bo Höglander

Annons: