Sargad socialdemokrati

Textstorlek:
Annons:

Bottenrekord noteras för Stefan Löfvens Socialdemokrater i opinionsmätningarna och pressen ökar på statsministern att ”göra något”. Nystart är ordet för dagen, i klartext regeringsombildning. Moderaterna fick i en opinionsmätning högre stöd än S och överväger möjligheten att fälla regeringen i en förtroendevotering. Det talas också om att lägga fram en Alliansbudget i höst. Men är Allianspartierna redo att ta över rodret? Utmaningarna försvinner inte med ett regeringsskifte och få utöver Sverigedemokraterna vill ha nyval.

S-ledaren överväger kanske en regeringsombildning i ett försök att toppa laget och vända vindarna. Inte heller då saknas problem.

De mest synliga i hans kabinett, som försvarsminister Peter Hultqvist och inrikesminister Anders Ygeman, är nog mer omtyckta av borgerliga väljare och högersossar, än av de medlemmar och väljare som efterlyser en mer traditionell S-politik med höjda skatter och dyra reformer. Socialdemokratin tycks ha mist sin tidigare respekterade regeringsduglighet och omisskännliga förmåga att följa med i tiden. Kompassen snurrar.

I slutet av Alliansregeringens mandatperiod förklarade Stefan Löfven att Fredrik Reinfeldt ledde en ynklig och svag regering. Vad ska man då säga om den nuvarande? Rörelsen saknar hållbara svar på de stora politiska frågorna: behovet av bostäder, ökande spänning i omvärld och närområde, arbetslösheten, integrationen och ett utbildningsväsende i kris. För att nämna några.

U-svängen från att vara världens mest generösa flyktingland till att nästan över en natt bli en nation som stänger gränser och signalerar tvärstopp för flyktingar visar hur snabbt politiken kan skifta även i en stabil demokrati.

Lappkast av det slaget får landets ledning att framstå som vinglig och urholkar trovärdigheten.

Den tidigare socialdemokratiske partisekreteraren, numera kommunalrådet i Norrköping, Lars Stjernkvist, tycker att Stefan Löfven ska kapa linan till Vänsterpartiet och söka andra, bredare lösningar. Att minska polariseringen och vänsterkantringen i svensk politik för att i stället förankra den förda politiken i politikens mittfåra ter sig tilltalande.

Och varför inte bryta även med Miljöpartiet och söka stöd i Alliansen? Stefan Löfvens försök att i början av mandatperioden få med ett eller flera mittenpartier i ett blocköverskridande samarbete misslyckades visserligen.

Få var förvånade. Man kan inte samtidigt utmåla motståndarna som välfärdssamhällets dödgrävare för att i nästa stund sträcka ut handen till samarbete.

Men kanske är tiden nu mogen för en bredare politisk samverkan i svensk politik. Respekt, dialog och kompromissvilja är grundförutsättningar för breda politiska lösningar.

Och sådana behövs nu.

Bo Höglander

Annons: